Många var de svenska konstnärer som reste till Frankrike för att finna inspiration och studera under 1800-talets slut. Flertalet av dessa sökte sig till den välkända svenska konstnärskolonin i Grez-sur-Loing vilken kommit att bli en av de mest omskrivna i svensk konsthistoria. I skuggan av dessa s.k. "Grezioter" valde emellertid ett betydande antal svenska konstnärer att verka i Paris.

Så var fallet med Carl Erik Törner vilken var elev vid Konstakademin i Stockholm 1880-82 och därefter vistades i Paris under 1880-talet. Törner, vilken var en erkänt skicklig porträttör och människoskildrare, blev även medlem av Konstnärsförbundet och deltog i deras utställningar i Stockholm och Göteborg 1886.

Det var också under 1880-talet som Törners konstnärskarriär nådde sin höjdpunkt med ett flertal välgjorda människoskildringar i olika sociala miljöer med ett socialt patos. Törner excellerade emellertid även i sina skildringar av eleganta damer. Senare präglas hans produktion av ett lite mer alldagligt landskapsmåleri där man kan se hur han påverkats av det franska friluftsmåleriet.

Den här målningen har troligen tillkommit under hans första tid i Paris och man kan tydligt se hur Törner fångat upp idéer från den tidiga impressionismen, kanske tydligast från Édouard Manet, men även från Auguste Renoir. Målningen är lite ovanlig för att vara utförd av en svensk konstnär i Frankrike eftersom den går fullt ut i sitt utryck och sina influenser från de tidiga franska impressionisterna. Oftast lyser det annars igenom en tydligare svensk klangbotten i det franskinspirerade måleri som utfördes av svenska konstnärer.

Carl Erik Törner gick bort vid 49 års ålder i Motala, där han levde sina sista år, enligt utsago, "ytterst bohemiskt". 1958 anordnades en minnesutställning med Törner i Motala. Han är representerad vid Nationalmuseum i Stockholm.