Bruno Mathsson

Modellen formgiven för Värnamo lasarett 1931.

När det gjordes ett beslut att Värnamo lasarett skulle byggas till, såg Bruno Mathsson en chans att få bidra till miljön med moderna möbler. Hur dialogen gick till är okänt. Men den slutade med att Bruno fick sin första beställning till kvinnokliniken av överläkaren Gunnar Vidfelt, att rita en liten enkel lätt stol som skulle placeras vid varje sängs fotända och skulle fungera för amning. Stolen fick namnet BB.
Bruno, som sedan några år tillbaka följde den internationella modernismens utveckling inom möbelformgivning via arkitektur- och designtidskrifter som han lånade från Röhsska museets bibliotek, kände säkert till att Alvar Aalto ritade det nya sjukhuset i Pemar, från byggnad till minsta detalj som dörrhandtag. Sjukhusets möbler ingick i uppdraget och det var viktigt att de var lätta att rengöra – desinficera. TBC var tidens gissel. Bruno hade sett Axel Larssons stol med sits och rygg av flätad sadelgjord på Stockholmsutställningen och studerat Aaltos experiment med att skapa mjuka former med skiktlimmat trä. Han hade också följt Marcel Breuers utveckling av att använda metall, kröka rör i bärande konstruktioner, men själv bestämde han sig för att gå vidare med formpressat trä.
Lasarettets lilla besöksstol med sitt fint böjda ryggstöd i massivt trä fick sadelgjordsflätad sits. Hur han sedan övertalade Vidfelt att också beställa bekvämare besöksstolar, den blivande Gräshoppan, är inte känt. Men han gick vidare och arbetade med en formpressad träram som bär en sittkurva i form av en sadelgjordshängmatta. Ryggens avslutande träram har samma form som den lilla stolens ryggstöd. Stolen levererades men personalen blev enligt sägen förskräckt, förstod inte hans moderna formspråk och den förpassades länge till vindens förråd. När han sedan blev berömd i slutet av 1930-talet fick stolarna komma tillbaka.
-Hedvig Hedqvist.