Kan inte nå servern
725
1622692

Olle Bærtling

(Sverige, 1911-1981)
Utropspris
650 000 - 700 000 SEK
61 300 - 66 000 EUR
67 400 - 72 600 USD
Klubbat pris
Återrop
Omfattas av följerätt

Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:

I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto

Köpinformation
Bildrättigheter

Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.

För konditionsrapport kontakta specialist
Amanda Wahrgren
Stockholm
Amanda Wahrgren
Specialist modern konst, grafik
+46 (0)702 53 14 89
Olle Bærtling
(Sverige, 1911-1981)

"ERBIK"

Signerad Bærtling och daterad Paris 1950 a tergo. Duk 60 x 92 cm.

Proveniens

Esther Robies Gallery, Los Angeles.
Bertil Nordenhake, Broby.
Sothebys, Köln, Modern and Contemporary Auction Part I, "Property from the Private Collection Plogsties, North Rhine-Westphalia", 29th of March, kat. nr 30.
Privatsamling, Stockholm.

Övrig information

Olle Baertling var autodidakt och tämligen förlöjligad av både kritiker och konstnärskollegor under sin tidiga målarperiod vilken innefattade ett traditionellt föreställande bildskapande under 1930-talet och ett allt mer abstraherande måleri under 1940-talet. 1948 landar Baertling i Paris och inleder studier hos André Lhote vilka inte leder till någonting då lärare och elev har helt skilda uppfattningar om elevens inriktning. Ett byte till Ferdinand Légers skola innebar för första gången att en erfaren lärare visade uppskattning för Baertlings skapande. Med Léger som lärare gick förändringen snabbt mot ökad grad av abstraktion och kubism. Den verkliga framgången för Baertling inträffade dock först när han lärde känna konstnären Auguste Herbin som introducerade honom för galleristen Denise René som blev en härförare för geometrisk abstraktion och senare för den kinetiska konsten. Baertling blev starkt påverkad av Herbin, men även av andra av galleriets konstnärer såsom Alberto Magnelli, Victor Vasarely, Serge Poliakoff med flera. Somliga av dessa konstnärer arbetade med horisonter och vertikaler, andra med diagonaler eller kurvor och cirklar. Baertling inleder 1950 ett brett sökande efter sin egen särart. Han startar med punkter och cirklar, överger dessa snabbt för horisonter och vertikaler. Så småningom landar Baertling i målningar med trianglar eller ett slags diagonalkompositioner och den så kallade öppna form han därefter konsekvent arbetar med fram till sin död. Enligt Teddy Brunius i SAK Publikation 99, sker övergången till trianglar först 1951. I den aktuella målningen utförd redan 1950 uppträder dock trianglarna för första gången, i en komposition som utgör ett nyckelverk i Baertlings sökande efter sitt eget unika måleri. Redan här landar han dessutom i färgkompositioner som återkommer i hans helt mogna arbeten under flera decenniers skapande. Genom sin medverkan i utställningar hos Denise René kom Baertling att bli internationellt erkänd och eftertraktad av samlare som få andra svenska konstnärer.

Konstnär

Olle Bærtling föddes i Halmstad i Sverige och var verksam som målare och skulptör. Bærtling studerade likt Bengt Lindström i Paris för André Lhote och Fernand Léger. Hans första utställning ägde rum i Stockholm 1949. Bærtling arbetade främst i en geometrisk, nonfigurativ stil. Baertling förhöll sig till sin konst som vetenskapsmannen till sin forskning. 1952 fann Baertling sin öppna form, den öppna triangeln med spetsig vinkel som uttrycker hastighet. När han 1956 placerade vinkelspetsen utanför duken blev bilden ett utsnitt av ett händelseförlopp som äger rum utanför vårt synfält. Farten är högre, det understryks av färgen som ger intryck av större hastighet närmare triangelspetsen. De svarta konturerna är bärande i Baertlings konst. De ser raka ut men böjer sig i själva verket inåt mot de stora fälten, vilkas utåtgående tryck annars skulle få dem att bågna. Även färgerna är väsentliga, det är viktigt att de inte återfinns i naturen och inte heller kan ge association till någon form eller föremål. Så småningom använde Baertling bara sekundärfärger: violett, orange, grönt och Baertlingvitt (en svagt gröntonad färg). Tydligast framträder hans öppna form i de skulpturer som han gjorde från och med 1958. Med konsekvens fördjupade sig Baertling i färgernas och formernas inbördes förhållande och förblev under hela sitt liv opåverkad av de yttre konsthändelserna. Idag kan man man se hur konstnärer som exempelvis Ann Edholm har inspirerats av Bærtlings skapande.

Läs mer