"Kilar"
Monogramsignerad och daterad -48. Även signerad och betitlad på spännramen a tergo. Duk 46 x 33 cm.
Moderna Museet, Stockholm, 16 april - 5 juni 1988.
Galerie Bel’Art, Stockholm, 2005, "En hyllning till Lennart Rodhe - Triangeltemat 1947- 1948", avbildad i katalogen.
Red. Nina Öhman, "Rodhe", Stockholm, 1990, listad som nr. 29 i verksförteckningen, s. 126.
På sommaren 1948 arbetar Rodhe med att gestalta rum och rörelse genom att bara utgå från den enklaste av alla geometriska former, triangeln. Då han använde enbart trianglar blev bildrummet ofta grundare än vad han önskade. Genom färgsättning med kontrastverkan kunde ett visst djup skapas men det var svårt att skapa en illusion av rörelse i bilden. En triangel sedd från sidan förblir en triangel, bara lite smalare – och den håller sig kvar på ytan i bilden. Genom att skriva in elipser i trianglarna, skapades ett optiskt intryck av rörelse i bilden. Ögat uppfattar elipsen som en cirkel, ställd på snedden och trianglarna börjar därmed röra sig åt olika håll. Genom upprepning och färgsättning åstadkommer Rodhe perspektiv och djup, men han tillämpar inga principer mekaniskt. En udda form kan sabotera ordningen och ge upphov till ett helt annat förlopp. En ny färg kan helt omotiverat leta sig in utan att vara del av ett större sammanhang.
”Hösten 1948 kom tidskriften Prisma ut med sitt första nummer. Det innehöll bland annat en enkät – Har surrealismen spelat ut sin roll? – och i sitt svar skrev Rodhe:
Runt om i världen, framför allt i Schweiz, Frankrike och USA arbetar nu ( - ) konstnärer med rent konkreta bildelement. Man avstår helt från surrealistiska reminiscenser. Med linje-, färg- och valörmotsättningar försöker man skapa en konst som inte föreställer något och heller inte är associativ – vilket den abstrakta konsten är mer eller mindre. Det är en konst i Légers, Kandiskys, konstruktivismens och nyplasticismens anda – en konst för upptäcktsresande i linjernas och färgernas värld. Den är ett forskningsarbete, ty vi vet ännu alltför lite om de faktorer som skapar rummet, tiden och rörelsen. Därför verkar det hämmande att blanda in något så irrationellt och litterärt som surrealismen.” Red. Nina Öhman, "Rodhe", Stockholm, 1990, listad som nr. 29 i verksförteckningen, s. 50.
Lennart Rodhe föddes 1916 i Stockholm. Han utbildade sig bland annat vid Edward Berggrens målarskola och konsthögskolan i Stockholm med Sven X:et Erixon som lärare. Han gjorde också ett flertal studieresor till Norge, Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien. Under tiden i Paris tog Rodhe intryck av konkretismen och han kom under 1940-talet att bli en av de ledande krafterna i Sverige för riktningen och han tillhör de främsta av de svenska konstnärer som blev tongivande efter andra världskriget. 1947 deltog Lennart Rodhe i utställningen "Ung Konst" vid galleri Färg och Form i Stockholm. Kritikerna såg i utställningen ett nytt tämligen gemensamt formspråk hos denna generation svenska konstnärer och trots att många av de deltagande konstnärerna värjde sig mot en enande beteckning kom de senare att kallas ”1947 års män”. Samma generation konstnärer kallades, dock motvilligt, ”konkretister”. Det som förenade dem var en strävan bort från tidigare generationers naturalistiska avbildning av människan och naturen. Man hävdade att de rent konkreta färgerna och formerna var en verklighet i sig.
Läs mer