"Hamngatan i regnväder"
Signerad Olle Olsson Hagalund. Duk 46 x 55 cm.
Konstgalleriet, Göteborg, 1943.
Olle Olsson Hagalund har genom sin konstnärliga gärning framför allt kommit att förknippas med den plats där han föddes, levde och verkade – stadsdelen Hagalund i Solna. I sina målningar ville han visa en annan bild av Hagalund än den som ofta framställdes i dåtidens tidningar och medier, där området skildrades som en kåkstad. Samtidigt begränsade sig Olsson inte enbart till sitt älskade Hagalund. Med jämna mellanrum gav han sig ut i Stockholms innerstad som en av många flanörer i den livliga huvudstaden. Han tyckte om att ströva på Djurgården, längs Strandvägen och vid stadens kajer. Diskret skissande på ett papper dolt i handflatan förberedde han de målningar som senare utfördes i större format, i den sedvanliga färgprakten.
I auktionens målning har Olle Olsson Hagalund fångat fotgängare som hastar fram en regnig höstdag på Hamngatan. Till höger i bild syns de kala träden vid Kungsträdgården, och i fonden skymtar Dramatiska teaterns siluett. Framför den svänger en spårvagn runt Nybroplan. Människorna hukar under sina paraplyer när de trängs fram på trottoarerna. Scenen är dunkel och kulen, men som den kolorist han var har Olsson låtit klara inslag av gult, rött och blått tränga undan novemberdagens dystra mörker. Knallgul lyser varningsskylten som en sol på refugen mitt i gatan, och röda accenter framträder i den regnvåta asfaltens speglingar. Betraktarens blick dras särskilt till damen under det röda paraplyet, vars hela gestalt färgats i rött. Resultatet blir en ögonblicksbild präglad av storstadens puls och stress, där konstnären mästerligt låter små detaljer få stor betydelse.
Målningen Hamngatan i regn ställdes ut i samband med konstnärens första framträdande på Konstgalleriet i Göteborg 1942. Den omnämns i konstkritikern, professor Sten Karlings, recension av utställningen. Olle Olsson Hagalund visade där ett 50-tal målningar, varav de flesta var stadsbilder fyllda av atmosfär och liv. Motiven från kåkbebyggelsen i Hagalund dominerade alltså inte denna gång. Under 1940-talet deltog Olsson i en rad utställningar, och den stora succén kom 1945 på Svensk-Franska Konstgalleriet i Stockholm.
Olle Olsson-Hagalund föddes i just i Solna Hagalund. Där växte han också upp och det är där han och hans konstnärsskap har sitt hjärta. Skildringarna av den idylliska småstaden med sitt myller av människor och verksamheter är karaktäristiska för hela produktionen. Kanske var det t o m så att spänningen mellan den gamla stadsdelen och den moderna kom att driva fram Olle Olssons passionerade konstnärsskap - Olle Olsson är "grabben från Hagalund" naiv, poetisk, förundrad.
Redan som ung visade han stor fallenhet för teckning och målning, vid 7 års ålder vann han 1:a pris i teckningstävling för barn! Efter avslutad folkskola och anställning på Norra station kom Olle Olsson till Carl Wilhelmsons målarskola 1919. Väl där förstod han att hans förkunskaper var mycket mer begränsade än övriga elevers och det var förmodligen mest drömmen om att bli konstnär som höll honom kvar. för sin försörjning arbetade han periodvis som teaterdekoratör och även som assistent för den då välkände dekoratören Filip Månsson. Olle Olsson debuterar som 30-åring på en mindre utställning i Stockholm men hans stora genombrott äger rum kring åren 1937-41. Under denna period hålls uppmärksammade utställningar på bl a Galleri Färg och Form och Konstakademin. Olle Olsson betecknas som naivist och han lär själv ha yttrat " Jag är naivist för att kunna behålla min barndoms syn på tingen". Han har ömsom beskrivits som "svenska konstens Chaplin, ömsom Sveriges svar på Henri Rousseau". Klart är att Olle Olsson Hagalund och hans bildvärld är direkt, omtumlande bullersam och folklig. Verk av Olle Olsson Hagalund är mycket efterfrågade på dagens auktionsmarknad. Till hans mer kända verk hör bl a "Hötorgsmålarens ateljé" och "Träff" den sistnämnda såld för, 1,4 miljoner på auktion. Verk av honom finns på alla större museer i Sverige och han har även ställts ut i utlandet, bl a på Venedigbiennalen 1942.