"Bretagnare I"
Utförd 1905. Olja på duk 175 x 195 cm.
Nordén auktioner, Stockholm, auktion 3, November 24, 1992, kat. nr 36.
Konstnärshuset, separatutställning, oktober 1915.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, "Axel Törneman 1880-1925", 15 september - 15 oktober 1967, kat. nr 2030.
Leighton House Museum, London, "Axel Törneman. An eccentric Swedish colourist", 17 maj - 1 juni 1989, kat. nr 6.
Millesgården, Stockholm, "Axel Törneman", 1990, kat. nr 10.
Thielska Galleriet, Stockholm, "Axel Törneman: bohemliv och modernitet", 6 februari - 6 juni 2021, kat. nr 8.
Anita Theorell, "Studier Kring Axel Törnemans riksdagshusmålningar", 1973, s. 23.
Magnus Källström, "Nattcafé: Om Axel Törnemans tid i Paris 1902 - 1906", 1988, s. 38-41.
Birgit Rausing m fl.: "Signums svenska konsthistoria: Konsten 1890 - 1915", 2001, omnämnd s. 286, avbildad s. 285.
”En hel värld öppnar sig för en när man börjar förstå färgen” skrev Axel Törneman i Bretagne 1905. Konstnären hade bosatt sig där året innan för att vara ensam men fick snart sällskap av andra konstnärsbohemer såsom Ivar Arosenius. I Bretagne utförde Törneman verket ”Bretagnare” i två versioner, varav auktionens aktuella målning målades först. I verken har Törneman valt ut modeller från trakten med bretonska folkdräkter, däribland en gumma med en ögonsjukdom och en puckelryggig man. Han beskriver noggrant personerna i ett brev till sina föräldrar:
”Detta är en kvinna i omständigheter. Ett kraftigt bondskt koansikte. Hon har nu 9 barn därav 6 gossar men hon och hennes man skola arbeta, som han uttrycker sig, tills hon får 9 söner ty då får han en pension av staten tillräcklig att leva och vila sig på. Detta är en puckelryggig man men då han ska stå för mig spänner han ut bröst och mage och ställer sig så mycket i profil att jag icke kan skåda puckeln. Jag har icke hjärta att måla den så att han ser det. Hans ansikte är mycket intressant. Nr 1 är en gammal gumma i vit sjal och vit mössa. Hon står något böjd så man ser ej så mycket av ansiktet. Nr 2 bakom henne är den rikaste flickan här. Hon lever hemma i smuts och elände har en violett sjal rikt broderad som hon kråmar sig i som en påfågel. Nr III är en flicka med ljust hår och svart dräkt har varit bonne i Paris och anser sig klyftigare än de andra. Nr IV är tvätterskans oäkta dotter. Till den som står med ryggen till hade jag först en luffare som emellertid varje dag han fick modellpengarne drack sig full kom tillbaka och ställde till bråk vadan han fick afsked och får jag söka en annan.”