"Gul Figur"
Signerad GAN. Utförd 1916/1917. Olja på duk 46,5 x 39 cm. A tergo påskrift "Goliat med slagruta sökande vägglöss, medan rusiga patriarker lova djäklar i topp".
Järnhandlare Yngve Andrén, Tomelilla
Galerie Bel'Art, Stockholm
Bukowskis, Vårens Moderna Auktion 555, 4-7 maj 2010, katalog. nr. 38A
Stockholms Auktionsverk, Moderna, 25 april 2013, katalog. nr. 834
Privatsamling.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, "GAN-retrospektivt", 1958, kat. nr 35.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, "GAN 1884-1965" 1984, kat. nr 59.
Malmö Konsthall, "GAN 1884 - 1984", 1984, kat. nr 59.
Efter studier i Köpenhamn och Berlin återvände GAN till Lund i augusti 1914. Under sina utlandsår hade han kommit i nära kontakt med både kubismens, expressionismens och futurismens idévärldar. Konstnärligt förnyad inledde han nu det målmedvetna arbetet med att utveckla sitt eget konstnärskap. Tidiga resultat av de formexperiment som skulle prägla hans fortsatta produktion visades redan 1915 på utställningen Schwedische Expressionisten på Herwarth Waldens berömda galleri Der Sturm i Berlin.
Det dröjde dock till september 1916 innan GAN för första gången ställde ut i Stockholm, då på Carl Gummesons galleri vid Strandvägen. Året därpå blev ett av hans mest produktiva. Särskilt framträdde sjömansmåleriet, som i en rad kraftfulla kompositioner kulminerade i utställningen Sjömanskompositioner på Gummesons konsthall i januari 1918. I sitt eget förord till utställningen tar GAN avstånd från etablerade beteckningar som impressionism och expressionism – eller, som han skriver, varje ”överhuvud -istisk mening”. I dag framstår hans konstnärskap tydligt som något som undandrar sig konventionella kategoriseringar och endast låter sig förstås på sina egna villkor. Museichefen Jan-Torsten Ahlstrand har med rätta kallat honom ”modernistpionjären från Lund”.
GAN:s framtidstro, trots återkommande motgångar, kommer till uttryck i slutstycket av hans företal: ”Ty kan en ny skönhet vinnas genom att en nedärvd fördom brytes, då skall denna fördom brytas, ty sådan är lagen, som den motsträviga mänskligheten i alla tider måst tvingas att lyssna till och – slutligen – med tacksamhet erkänna som gåva.”
Gul figur, utförd under det exceptionellt produktiva året 1917, är ett centralt verk från denna period. Kompositionen förenar futurismens studier av rörelse med kubismens fragmenterade bildrum. Den gula gestalten framträder som en idealiserad symbol för maskulinitetens väsen och flankerats av sjömän – motiv som utövade en stark lockelse på GAN, både konstnärligt och personligt. De klara, oblandade färgerna står i omedelbar och kraftfull kontrast till den närmast svarta bakgrunden. Denna färgdramaturgi, som skapar både lyskraft och spänning, kom att bli ett av GAN:s mest igenkännliga kännetecken.
Intrycket av Kandinskys Komposition 6, som GAN såg på Erster Deutscher Herbstsalon i Berlin hösten 1913, anses ha haft särskild betydelse för hans fortsatta färgsättning. Ahlstrand framhåller att det rörde sig om GAN:s första direkta möte med en helt abstrakt målning – en upplevelse som sannolikt fick stort inflytande när han under dessa avgörande år lade grunden till sin modernistiska bildvärld.
Yngve Andrén
Kort efter första världskrigets slut beslöt sig två herrar i Tomelilla, Skåne, järnhandlaren Yngve Andrén (f. 1885) och folkhögskoleläraren Theodor Tufvesson (f. 1884) för att starta en konstförening och arrangerade en första utställning 1922 med en föresats att sprida konsten till folket. Ett par år och några utställningar senare beslöt de sig för att bygga upp en publik konstsamling i Tomelilla i kombination med en institutionell ram för utställningsverksamhet. Tillsammans med konstnärerna Anders Olson och Bror Ljunggren bildade de sällskapet Tomelilla Konstsamling. Valspråket blev Konsten åt landsbygdens folk! Tillsammans reste de fyra grundarna runt för att spana in den nya konsten i Skåne i Yngves ”äfventyrsbil”, byns första automobil.
De kommande utställningarna kom att få stor betydelse för att lyfta fram Skåne och Österlen i ett konstnärligt sammanhang med närhet både till Paris, Berlin och Köpenhamn. Så föddes ett radikalt konstnärssamhälle med progressiv syn på konst och konstutövare, ett konstnärssamhälle som fortfarande lever och utvecklas. Tomelilla Konstsamling, som idag verkar i stiftelseform, äger och förvaltar cirka sexhundra konstverk, huvudsakligen måleri men också teckningar, skulpturer, textil och grafik.
Yngve Andrén var god vän med många av de konstnärer vars verk ingår i samlingen. Han lärde känna GAN redan i mitten av 1910-talet, då ännu en relativt oetablerad konstnär. Yngve stödde GAN ekonomiskt genom att köpa verk av honom.
Gösta Adrian-Nilsson är främst känd som bildkonstnär, en pionjär inom Svensk modernism. Han studerade vid Tekniske Selskabs Skole i Köpenhamn och sedan för Johan Rohde vid Zahrtmanns skole i Köpenhamn. Som avantgardist sökte han ständigt nya intryck. I Berlin hos kretsen kring den radikala tidskriften Der Sturm, genom Kandinsky och Franz Marc. I Paris genom Fernand Legér och konstnärer i hans krets. GAN var en eklekticist i dess positiva bemärkelse. Han tog 1900-talets konststilar och skapade sitt eget uttryck. Symbolism, kubism, futurism, expressionism, konstruktivism och teosofi rymdes i hans mentala palett. Han hade en skarp blick för det manliga och hans måleri vitaliserades gärna av den modern teknologins energi, sprakande erotik och tyranners eko. Ingen svensk modern konstnär uppvisar en sådan säregen stil.
Läs mer