Räv i vinterlandskap
Signerad Bruno Liljefors och daterad Kyrsta by -84. Olja på duk 61 x 50 cm.
Förste hovkapellmästaren Carl Gustaf von Platen (1855-1973). Därefter i arv till dottern Astrid von Platen, gift Rudebeck.
Bukowski Auktioner, Vårauktionen 390, april 1972, kat. nr 64.
Inköpt från ovan auktion av nuvarande ägare.
Räven dyker upp som motivkrets i Bruno Liljefors produktion på ett mycket tidigt stadium. Liksom katten, ett annat av konstnärens favoritdjur, var räven ett graciöst och smidigt rovdjur ständigt på jakt efter byte.
En viktig inspirationskälla i unga år var Carl Friedrich Deiker vilken tjänstgjorde som Liljefors handledare i djurmåleri när denne studerade i Düsseldorf. År 1882 omnämner Liljefors sin lärare i ett brev: ”Jag har blifvit presenterad för en urstyf djurmålare prof. Deyker, en gemytlig gubbe, väldig jägare för resten, med en mängd vildsvinständer o.d. dinglande vid klockkedjan förmodligen som troféer efter någon dråplig bragd i skogen. På väggarna har han bortåt 20-30 gevär, knifvar, horn, väskor och allt möjligt, uppstoppade duvhökar som slåss, elg och hjorthorn och lassvis med pelsverk. Han målar utmärkta saker. Jag var rigtigt förtjust öfver hans tavlor och jag har funderat på att måla för honom en tid”.
Liljefors hade anlänt Düsseldorf strax efter sitt avhopp från Konstakademien i Stockholm. Avhoppet var helt i tidens anda; elevrevolt mot akademierna kännetecknade konstundervisningen runt om i Europa mot slutet av 1800-talet. Akademierna lade ett alltför stort tvång på eleverna genom sin utformning av undervisningen, hävdade de blivande konstnärerna.
Liljefors hade påbörjat studierna vid Konstakademien 1879 och fick då som kamrat Anders Zorn, jämnårig men redan med ett par års elevtid på nacken. Zorn ville bort från akademien och Liljefors instämde snart med honom. Ingen av dem kunde se att de hade något att lära av att teckna efter gipskopior från antiken. Vidare var nakna gardister dåliga modeller, i synnerhet om man ville måla rävar, vilket Zorn påpekade för Liljefors. Liljefors tycks dock ha uppskattat P.D. Holm - lärare i landskapsmålning - vilket kanske föll sig naturligt med tanke på att Holm tidigare funderat på att bli djurmålare och även utbildat sig till djurkonservator.
Senare uttalade emellertid Liljefors att han lärt sig mer av studiekamraten Zorn än av akademiens professorer. K.E. Russow återberättar i "Bruno Liljefors. En studie", 1929, följande minnesbild: "Liljefors erkänner gärna, att han har mycket att tacka kamraterna för, i synnerhet Anders Zorn, med vilken han ofta utbytte tankar om målarkonsten. Zorn var den förste bland kamraterna, som fullt vågade lita på satsen: Äro valörerna riktiga, så tror man sig se verklighetens detaljer. Mycket humoristiskt berättade Liljefors en gång, att han med stor omsorg hade målat en räv; även Zorn såg denna målning och avgav omdömet: 'Han ser ut som om håren vore klistrade på honom'. Han tog ett block ritpapper och målade någonting på det med mycket akvarellfärg och ymnigt med vatten. Under samtalet balanserade han skenbart ovarsamt hit och dit med blocket, så att Liljefors trodde, att han hade något skämt för sig, men då bladet var torrt, såg man ett mästerligt målat rävskinn. Liljefors tillstår, att denna demonstration, som klart visade 'hur man måste se en sak', gjorde ett djupt intryck på honom".
Bruno Liljefors är den svenske konstnären som förknippas med natur- och djurmotiv, särskilt i dramatiska situationer. Liljefors konstnärliga bana startade med studier vid Konstakademin 1879, och fortsatte 1882 i Düsseldorf där studierna kretsade kring djurmåleri. Därefter gick resan vidare till Venedig, Rom, Neapel, Paris och Grez. Väl återkommen till Sverige började han teckna och måla djur, särskilt katter och småfåglar i litet formatet, från början i intimt samspel med naturen. Han övergick sedan till bredare skildringar av vilda djur och natur, av havsutsikter med sjöfågel och av dramatiska scener med kamp mellan rovfåglar och olika villebråd.
Liljefors betraktas som vårt lands främste djurmålare med en mycket stor produktion, men han var även verksam som skulptör och en ivrig jägare. Liljefors skildrade, i motsats till det samtida "idylliska" djurmåleriet, djurens vardag med fokus på rörelse, anatomi och deras anpassning till landskapet. Det är här som storheten i hans måleri ligger, i förmågan att med stor skärpa visa djuren i dess rätta miljö. Detta har han ibland uppnått genom jakt och observation av levande, men i vissa fall också döda djur. Kända konstverk är målningarna "Rävfamilj" (1886) och "Havsörnar" (1897), samt skulpturen "Lek" (1930) vid Stockholms Stadion. Han utförde även fondmålningarna till det konstgjorda landskapet vid Biologiska Museet i Stockholm invigt 1893. En mer okänd sida av Bruno Liljefors är hans karriär som varietéartist och elitgymnast med barr som specialitet. Liljefors är främst representerad på Nationalmuseum, Waldemarsudde och Thielska galleriet i Stockholm.