Bruno Liljefors

Räven dyker upp som motivkrets i Bruno Liljefors produktion på ett mycket tidigt stadium. Liksom katten, ett annat av konstnärens favoritdjur, var räven ett graciöst och smidigt rovdjur ständigt på jakt efter byte.

En viktig inspirationskälla i unga år var Carl Friedrich Deiker vilken tjänstgjorde som Liljefors handledare i djurmåleri när denne studerade i Düsseldorf. År 1882 omnämner Liljefors sin lärare i ett brev: ”Jag har blifvit presenterad för en urstyf djurmålare prof. Deyker, en gemytlig gubbe, väldig jägare för resten, med en mängd vildsvinständer o.d. dinglande vid klockkedjan förmodligen som troféer efter någon dråplig bragd i skogen. På väggarna har han bortåt 20-30 gevär, knifvar, horn, väskor och allt möjligt, uppstoppade duvhökar som slåss, elg och hjorthorn och lassvis med pelsverk. Han målar utmärkta saker. Jag var rigtigt förtjust öfver hans tavlor och jag har funderat på att måla för honom en tid”.

Liljefors hade anlänt Düsseldorf strax efter sitt avhopp från Konstakademien i Stockholm. Avhoppet var helt i tidens anda; elevrevolt mot akademierna kännetecknade konstundervisningen runt om i Europa mot slutet av 1800-talet. Akademierna lade ett alltför stort tvång på eleverna genom sin utformning av undervisningen, hävdade de blivande konstnärerna.

Liljefors hade påbörjat studierna vid Konstakademien 1879 och fick då som kamrat Anders Zorn, jämnårig men redan med ett par års elevtid på nacken. Zorn ville bort från akademien och Liljefors instämde snart med honom. Ingen av dem kunde se att de hade något att lära av att teckna efter gipskopior från antiken. Vidare var nakna gardister dåliga modeller, i synnerhet om man ville måla rävar, vilket Zorn påpekade för Liljefors. Liljefors tycks dock ha uppskattat P.D. Holm - lärare i landskapsmålning - vilket kanske föll sig naturligt med tanke på att Holm tidigare funderat på att bli djurmålare och även utbildat sig till djurkonservator.

Senare uttalade emellertid Liljefors att han lärt sig mer av studiekamraten Zorn än av akademiens professorer. K.E. Russow återberättar i "Bruno Liljefors. En studie", 1929, följande minnesbild: "Liljefors erkänner gärna, att han har mycket att tacka kamraterna för, i synnerhet Anders Zorn, med vilken han ofta utbytte tankar om målarkonsten. Zorn var den förste bland kamraterna, som fullt vågade lita på satsen: Äro valörerna riktiga, så tror man sig se verklighetens detaljer. Mycket humoristiskt berättade Liljefors en gång, att han med stor omsorg hade målat en räv; även Zorn såg denna målning och avgav omdömet: 'Han ser ut som om håren vore klistrade på honom'. Han tog ett block ritpapper och målade någonting på det med mycket akvarellfärg och ymnigt med vatten. Under samtalet balanserade han skenbart ovarsamt hit och dit med blocket, så att Liljefors trodde, att han hade något skämt för sig, men då bladet var torrt, såg man ett mästerligt målat rävskinn. Liljefors tillstår, att denna demonstration, som klart visade 'hur man måste se en sak', gjorde ett djupt intryck på honom".