Lotte Laserstein
Omfattas av följerätt
Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:
I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto
Bildrättigheter
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.
Vad kostar transporten?
Frakt kan endast beställas genom att kontakta specialdelivery@bukowskis.com.
För konditionsrapport kontakta specialist
"Der Violinist Jouko Ilvonen"
Signerad Lotte Laserstein och daterad 1944. Olja på pannå 122 x 91 cm. Vi tackar Anna-Carola Krausse för information om det aktuella verket.
Utställningar
Sturesalen, Kalmar Slott, "Hedersutställning Lotte Laserstein", 25 maj - 21 september 1991.
Litteratur
Anna-Carola Krausse, "Lotte Laserstein. Leben und Werk", Catalogue raisonné på CD, Berlin, 2006, s. 365.
Övrig information
Jouko Ilvonen var en finsk violinist och barnskådespelare som är mest känd för sina framträdanden i flera finska filmer under 1930- och 1940-talet. Som ung medverkade han i filmer som Pikku pelimanni (1939) och dess senare omarbetning Pikku pelimannista viulun kuninkaaksi (1949). Filmen Pikku pelimanni visades i Sverige omkring 1939 med titeln "En pojke med ruter i". Berättelsen handlar om Olavi. en ung begåvad och föräldralös violinist, som tas under vingarna av en musikprofessor.
Ilvonens filmkarriär växte fram ur ett bredare musikintresse under barndomen. Han var en del av en skara unga violinister och sjungande barn som medverkade i musikaliska finska film- och radioproduktioner och deltog i konsert-sammanhang med kända samtida artister.
Jouko Ilvonens karriär illustrerar en välbekant bana i Finland under mitten av 1900-talet, där begåvade unga musiker rörde sig mellan konsertscener, radio och film och bidrog till landets musikkultur både som artister och som initiativtagare till musik i samhället.
Lotte Laserstein fick en klassisk akademisk skolning och i hennes verk återfinns ofta referenser till konsthistorien. Men i sin konstnärligt expansiva fas under 1920– och 1930–talet, tog hon i sina motiv även intryck från samtida populärkultur. Hennes konst räknas in i ”den nya sakligheten” och är på samma gång traditionellt figurativ och diskret upprorisk. Människan var Lasersteins främsta motiv och hon målade under sitt liv omkring 2000 porträtt. Hon kunde under hela sitt liv försörja sig på konsten, bland hennes klienter fanns välkända personligheter inom aristokratin såväl som inom politiken, näringslivet och kulturen.
Genomgående förmedlar porträtten en stark närvaro och ett slags tidlös aktualitet. Som betraktare är det svårt att lämnas oberörd av dessa avbildningar.
Konstnär
Lotte Laserstein, föddes i Ostpreussen, hennes far dog redan 1902 och hon växte upp hos sin mor och mormor i nuvarande Gdansk och i Berlin. 1927 avslutade hon sin utbildning på Konstakademien i Berlin och fick omedelbart stora framgångar med sitt skickliga porträttmåleri, då speciellt av unga moderna kvinnor i 1920-talets Weimarrepublik. När nazisterna tog över makten 1933 avbröts hennes lovande karriär då hon i enlighet med den dåvarande ideologin kategoriserades som judinna (hennes far- och morföräldrar var judar men inte hennes egna föräldrar).
Genom en utställning på Galerie Moderne i Stockholm 1937 öppnades en möjlighet för henne att lämna sitt hemland. Hon blev sedermera svensk medborgare och stannade i Sverige för gott, först bosatt i Stockholm och senare i Kalmar.
1987 uppmärksammades hennes måleri på två prestigefyllda gallerier i London som kom att innebära början på en internationell återupptäckt. 2003 fick hon en förnyad uppmärksamhet också i Tyskland genom en utställning på Museum Ephraim-Palais i Berlin. För den tyska utställningen och dess katalog svarade Anna-Carola Krausse som också skrivit sin doktorsavhandling om Lotte Laserstein samt en presentation av hennes liv och verk. "Meine einzige Wirklichkeit" var temat för Berlinutställningen, ett citat från Lotte Laserstein som såg konsten som den verklighet hon levde i och för. Senare kom återupptäckten i Sverige, först i form av en minnesutställning på Kalmar museum 2004, därefter på Judiska Museet och senare i Bror Hjorths hus i Uppsala.