Siv Lagerström studerade på Konstfack, metallfacket 1963-67. Genom sin väninna Ingegerd Råman också utbildad vid Konstfack kom hon i kontakt med tidskriften Idun som uppskattade hennes ringar i akrylplast. De kom att säljas mot postförskott via Idun och tillverkades på Gravyrverken i Sollentuna under en kort period tidigt 1970-tal. De blev snabbt en succé internationellt. Ringarna låg rätt i tiden modemässigt med paralleller till modevärlden där Lagerström kan sägas vara Sveriges motsvarighet till Pierre Cardins futuristiska färgstarka mode med en ny siluett och kvinnlig frigörelse. Hennes ringar innebar ett nytt konstnärligt uttryck med nya material som bröt mot konventioner hur ett smycke ska se ut. Uttrycket var viktigare än ett dyrt material i en demokratisk anda. Hennes verk har även likheter med Op-konsten på 1960-talet med psykadeliska abstrakta mönster i rörelse som ger en tredimensionell skulptural känsla. En ring av Siv Lagerström är ett måste i varje smyckesgarderob och Birigitte Bardot lär även ha haft en av hennes ringar.