För mer än 40 år sedan bestämde min fru och jag oss för att träffa de sameslöjdare vars hantverk vi samlat på i över 60 år. Det blev starten på många spännande och minnesvärda resor. Vi hyrde en husbil, planerade noggrant och gav oss ut på vägarna.
Som medlemmar i Svenska Knivföreningen, hedersmedlemmar i American Knifemakers Guild och Italienska Knivgillet, samt med erfarenhet av att döma knivtävlingar, kände vi att vi hade en god grund för att få givande möten med hantverkarna.
Sameslöjden är något alldeles unikt – en tradition som gått i arv i många generationer. Samernas slöjd av trä, horn, skinn, silver och rotslöjd är unik i sin funktion och konst.
Att samla på den är inte bara ett sätt att bevara och hedra samisk kultur, utan också ett sätt att förstå deras liv och arbete. Det skickliga hantverket, som är så nära knutet till naturen och det samiska levnadssättet, är mer än bara konsthantverk – det är en levande kulturtradition.
Läs mer
För mer än 40 år sedan bestämde min fru och jag oss för att träffa de sameslöjdare vars hantverk vi samlat på i över 60 år. Det blev starten på många spännande och minnesvärda resor. Vi hyrde en husbil, planerade noggrant och gav oss ut på vägarna.
Som medlemmar i Svenska Knivföreningen, hedersmedlemmar i American Knifemakers Guild och Italienska Knivgillet, samt med erfarenhet av att döma knivtävlingar, kände vi att vi hade en god grund för att få givande möten med hantverkarna.
Sameslöjden är något alldeles unikt – en tradition som gått i arv i många generationer. Samernas slöjd av trä, horn, skinn, silver och rotslöjd är unik i sin funktion och konst.
Att samla på den är inte bara ett sätt att bevara och hedra samisk kultur, utan också ett sätt att förstå deras liv och arbete. Det skickliga hantverket, som är så nära knutet till naturen och det samiska levnadssättet, är mer än bara konsthantverk – det är en levande kulturtradition.
Våra resor gav oss många fina minnen, fyllda av spänning, uppskattning och skratt. Vi hoppas nu att dessa skatter ska föras vidare och sprida glädje till nya samlare.
En av våra resor började med en kopp kaffe vid Olav Svonnis köksbord. Hans berättelser gjorde besöket i hans slöjdarstuga ännu mer fascinerande. Vi fick se honom arbeta och höra om hans planer på att skaffa en ny slipmaskin för att skapa egna blad i en ny design.
Ellen Kitok berättade om sin mor, Asa Kitok, och vi fick tillfälle att beställa ett armband. Ellen ville dock vänta med leveransen till hösten, då björkrötterna får mer färg. Den väntan blev två år – men det var värt väntan. Armbandet var otroligt vackert.
När vi hade en avtalad träff med Martin Kourak var han inte hemma. Vi fick veta att han var i sin jaktstuga och målade – precis som han varit förra gången vi försökte träffas. Nästa dag möttes vi, och Martin hade med sig ett vackert saltkar av horn, som nu står på en viktig plats i vårt matrum.
Vi gästade Bill och Lena Öberg flera gånger och det var tillfällen som fylldes av upplevelser och lärdomar. Bill är fiskande same och har inte många renar, men han bor otroligt vackert. Man måste över vatten för att komma dit. Bilen får man lämna och istället åka båt. De berättade om ett stormigt tillfälle när en gäststuga blev så utsatt att t.o.m spisen blåste ut och måste hämtas in. Men vanligtvis drar han sina nät och rensar fisk. Vi fick köpa fisk och fiskrom som var delikatesser. Men även Lenas bullar var en finess. Lägg märke till Bills fina logotyp med en båt i vid signeringen.
Under våra kommande resor fylldes minnena på med fler möten och äventyr. Nu har vi bestämt oss för att låta åtminstone en del av dessa skatter gå vidare till nya beundrare.
