Birger Kaipiainen (1915–1988) var känd som keramikkonstens poet, som skapade unika världar mellan verklighet och dröm. Han började sin karriär vid Arabias konstnärsavdelning 1937 och följde redan från början sin egen poetiska och särpräglade väg, skild från tidens avskalade formspråk. Under 1940- och 1950-talen blev hans verk alltmer tredimensionella: fat och brickor växte till reliefer och stående skulpturer, och deras surrealistiska, drömlika stämning skapade en egen värld. Kaipiainen strävade inte efter att återge verkligheten, utan byggde ett symboliskt och färgstarkt universum fyllt av tyst dramatik. I slutet av 1960-talet skapade han sina mest kända verk – dekorativa tallrikar och föremål där blommor, frukter och keramiska pärlor bildade frodiga ornament som nästan verkade växa av egen vilja. Dessa element blev hans signum, visuella tecken på en värld som bara han kunde göra synlig. I sin konst byggde Birger Kaipiainen en bro mellan vardag och fantasi och lämnade ett bestående arv i Finlands designhistoria.