Ett ark gult linjerat papper om totalt två handskrivna sidor. 18 x 22 cm.
Kuvert adresserat till: "MRS ANNA BERGMAN-ALLEN KENiLWORTH AV. 33-13 LONDON SW 19 7 L.N. ENGLAND" samt poststämplat Fårösund 23.6.(19)92 medföljer. Kuvert med förtryckt avsändaradress a tergo: "INGMAR BERGMAN 620 35 [postnummer överstruket av brevskrivaren med kulspetspenna] FÅRÖ" samt brevmärke, till förmån för stiftelsen Höstsol, avbildande skådespelerskan Gunn Wållgren (1913-1983). Kuvert cirka 11 x 22 cm. I brevet, vilket är skrivet på Ingmar Bergmans karakteristiska linjerade gula papper, ger brevskrivaren uttryck för sin starka längtan efter att han och dottern Anna "ska vara försonade". Brevet inleds: "Kära Anna! Jag skriver till dig av ett mycket bestämt skäl: jag vill att du och jag ska vara försonade, att vi en gång för alla förlåter varandra och låter allt det gamla vara begravt". Anna Bergman föddes år 1948 under Ingmar Bergmans äktenskap med sin andra hustru Ellen, vilket varade mellan åren 1947 och 1952. När Anna var tre år lämnade Ingmar Bergman Ellen och gifte om sig med sin tredje hustru Gun. Ellen Bergman tog därefter själv hand om inte bara Anna utan även hennes syskon Eva, Jan och Mats parallellt med att hon var framgångsrikt yrkesverksam som koreograf och regissör vid bl.a. stadsteatrarna i Göteborg (1946-54) och Uppsala (1957-59). Familjesituationen innebar att Anna Bergman under en period tvingades bo på barnhem. Faderns frånvaro kom även att få framtida konsekvenser enligt Anna Bergman själv: "Mitt liv har därför varit ett ständigt sökande efter en fadersfigur" (på tal om barnhemmet i en intervju 2014). Ingmar Bergman berör också sin frånvaro under dottern Annas uppväxt i brevet: "Det är väl inte troligt att vi kommer att falla i varandras armar, för egentligen känner vi inte varandra, jag hoppas likväl att vi så småningom odramatiskt och långsamt ska komma varandra närmare. Det får väl ta sin tid". Exakt vilka "inre motstånd" (Ingmar Bergmans ord i brevet) som under årens lopp funnits mellan far och dotter i sammanhanget är av privat karaktär och till stora delar okända för utomstående men det framgår tydligt av brevets innehåll att Ingmar Bergman när han i sjuttioårsåldern fattar pennan hemma på Hammars vill lägga de bakom sig: "Om du har lust kan du väl skriva en rad och tala om hur du känner. Jag tänker på dig ofta med ömhet och gläder mig åt att du av rapporterna att döma har fått ett bra liv tillsammans med en bra make. Din son lär ha vuxit upp och är numera en synnerligen sympatisk ung man". Brevet avslutas: "När man är så gammal som jag, vill man inte ha strid utan fred. [...] Låt oss bli vänner, Anna! Kära hälsningar till de Dina från Din gamla Pappa".

Vikveck. Hanteringsveck. Smärre fläckar.