Rolf bosatte sig i Paris i några år där han knöt kontakter både med konstnärer och gallerister. Bland konstnärerna lärde han bland annat känna Bengt Lindström, redan då etablerad i Paris, som Rolf sedan ställde ut på Galleri Glemminge 1974. En annan viktig kontakt var Galerie Ariel i Paris, genom detta samarbete kunde Galleri Glemminge lansera konstnärer som André Marfaing, Arthur Luiz Piza, Roberto Matta, Man Ray och Karel Appel.
Med åren blev galleriet ett viktigt centrum för internationell konst. 1977 hyllade Beate Sydhoff, dåvarande ständig sekreterare i Kungliga Akademien för de fria konsterna, galleriet och framhävde dess ställning inom ”världskonsten”. Galleriet hade året innan haft sin stora utställning med holländaren Karel Appel. Rolfs fru Birgitta Westberg-Dahlström, som drev galleriet tillsammans med maken sedan 1974, har berättat hur viktig utställningen var för dem. Under utställningen ska Rolf ha legat och lyssnat på nätterna. Vid det minsta ljud ska han ha rusat upp och sprungit ner barfota till galleriet med morgonrocken för att säkerställa att inget var på tok. Andra internationella konstnärer som visades var Salvador Dali, Picasso, Alberto Giacometti, Matta, Man Ray och Palle Nielsen.
Rolf drevs av en stark lust för konsten och konstnärerna. Birgitta har berättat hur han valde ut konsten han ville sälja. Han åkte ofta hem till konstnären och satte sig framför verken och tittade. Sen tog han hem de han var intresserad av och fortsatte att titta tills han bestämde sig för vilka som höll.
Efter 32 års arbete med galleriet gick Rolf bort 1999. Med anledning av Rolfs bortgång skrev HC Ericson, professor i grafik, följande i Ystads Allehanda: ”Galleriet blev en samlingsplats, ett kulturellt vattenhål, inte bara för bildkonstnärer utan även för författare, skådespelare och musiker. Han hade en hög kvalitativ svansföring, var en ord- och bildmänniska, därmed också en folkbildare. Rolf var enastående. Jag saknar hans gärning och den konstscen som galleriet utgjorde.”
