Jarl Ingvarsson, "Wilhelm Tells sista uppdrag"
Duk 200 x 175 cm.
Bukowski Auktioner, Höstens Moderna auktion 505, 22 - 23 oktober 1997, kat. nr 104.
Konsthallen, Bohusläns Museum, Uddevalla, maj 2013.
Jarl Ingvarsson arbetar i en expressiv bildtradition. Även om man kan skönja släktskapen till neoexpressiva målare som Basquiat och George Baselitz och "de nya vilda tyskarna på slutet 1970-talet " så finns det onekligen något i hans tonfall som är explicit "Ingvarssonskt".
Färgen appliceras i lager på lager och bilderna byggs upp av fragment och tecken i visuella kluster av rena klara kulörer och brutna färgtoner. Här finns en vild energi och ett bejakande av yvigheten som ger kraft och tyngd åt måleriet. I själva färgnedslaget flödar energin, men mellan varje penseldrag finns också eftertänksamheten. Man anar en växelverkan mellan det långsamma och det impulsiva i målningarnas tillkomst. Och i samspelet mellan betraktandet av duken och den akt där färgen fördelas över ytan, mellan den vita pausen och färgens koncentrat, uppstår måleriet i hela sin spännvidd.
Lusten och lekfullheten är ledord i den måleriska processen, som också inkluderar många filosofiska inspel, både av hans egna tankar och genom reflektioner över samtiden. I några av hans senaste verk kommenteras något av tillståndet i vårt samhälle. Företeelser vi känner igen, framställda med en kraftfullhet som inte är så vanlig inom dagens svenska samtidskonst. Innebär kanske själva råheten och anslaget i hans måleri också ett visst mått av motsägelse, ett alternativt varande? Intresset för poesi och litteratur ger även avtryck i målningarna, som ofta inkluderar lösa sammansatta textfragment i form av enstaka ord eller ordslingor.
Om färgen är bärare av uttryck: känsla, flöde och energi, så frambringar de figurativa inslagen med fiskar, glödlampor, blommor, musikinstrument, kontorsstolar, svarta sopsäckar - en slags igenkännbara symboler från vardagen.
Titlarna på verken är också betydelsefulla för läsningen av bilderna. Vi anar betydelser, men får inte alltid full klarhet i dess sammansättning. Målningarna blir fragmentariska berättelser, historier som närmast följer drömmarnas eller minnets bakvända logik. Poetiskt och associativt blandas humor med mer allvarliga frågor, men det är alltid färgens uttryck som står i fokus. Måleriet är på en och samma gång expressivt och avskalat.
Jarl Ingvarsson är född 1955 och slog igenom som konstnär på 1980-talet och var under våren 2012 aktuell med en stor retrospektiv utställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm.
(Konsthallen, Bohusläns Museum)