Anders Zorn, "John Hay"
Etsning, 1904, signerad med blyerts. P. 20,2 x 15,1 cm.
Ej examinerad ur ram.
Asplund 179, Hjert & Hjert 118.
John Milton Hay, född 8 oktober 1838 i Salem, Indiana, USA, död 1 juli 1905 i Newbury, New Hampshire, var en amerikansk republikansk politiker.
Han var född i Indiana och uppvuxen i Warsaw, Illinois. Han studerade vid Brown University och var 1861-1864 privatsekreterare åt Abraham Lincoln. Han delade rum med en annan sekreterare John George Nicolay i Vita husets andra våning. Han var närvarande när president Lincoln dog, sedan han (Lincoln) hade blivit skjuten i Washington, D.C.. Hay och Nicolay skrev tillsammans biografin i tio band över Abraham Lincolns liv: Abraham Lincoln: a History (10 band, 1890).
Efter 1865 var han verksam på lika poster inom utrikesministeriet och var USA:s ambassadör i Storbritannien 1897-1898 och därefter USA:s utrikesminister fram till sin död 1905. Som sådan fick Hay i samband med unionens imperialistiska politik och livliga utrikespolitik en större arbetsbörda än någon av sina företrädare. Han avslöt 1898 fred med Spanien, proklamerade och genomdrev 1898-99 "den öppna dörrens" grundsats med avseende på Kina samt handlade de svårlösta frågor, som uppstod i samband med övertagandet av Panamakanalen. 1899 avslöt han med det brittiska sändebudet i Washington, Julian Paucefote, ett fördrag angående upphävandet av Clayton-Bulwer-traktaten, vilket dock förkastades av unionssenaten. Nya förhandlingar ledde till Hay-Pauncefote-traktaten 18 november 1901, som ratificerades av senaten och gav USA så gott som fria händer vid det tillämnade kanalbyget och den blivande kanalens skötsel. Dock stipulerades lika rätt för alla nationers fartyg att begagna sig av kanalen. De därefter följande underhandlingarna med Colombia fördes likaledes av Hay. Han stod i kontakt med de upproriska i Panama och erkände fristaten omedelbart.
Författaren Henry Adams var god vän till Hay. De byggde sina hem bredvid varandra på Lafayette Square i Washington. Byggnaden kallas i dag Hay-Adams Hotel.
Anders Zorn föddes i Mora 1860. Redan vid unga år förstod man att han hade konstnärliga anlag, 1875 reste han därav till Stockholm och började som elev vid dåvarande Slöjdskolan (nu Tekniska högskolan) i Stockholm och inom kort började han på Konstakademin. Från början tänkte han bli skulptör, men inom kort tog akvarellmåleriet över, det medium som skulle bli hans ända fram till 1887. På elevutställningen 1880 fick Zorn sitt genombrott med akvarellen "I sorg". Följande år vinner Zorn också internationellt rykte som porträttmålare. Hans akvarellmåleri når snart sin absoluta höjdpunkt, hans mest kända verk från perioden är Vårt dagliga bröd från 1886. Kort därefter övergår Zorn till oljemåleri, vilket sker med omedelbar framgång. Huvudsakligen vilade hans rykte på hans porträttkonst och han kom att avporträttera många storheter, till och med presidenter, exempelvis avporträtterades Theodore Roosevelt i en etsning. Just hans etsningar kom i hög grad att bidra till hans framgång. I slutet av 1880-talet började Zorn att arbeta i den genre som alltmer skulle komma att bli hans kännetecken, nakenhet i det fria. Vattnets rörelser och ljusets reflexer på vattenytan hade länge intresserat honom och nu komplicerades motivet genom att placera en modell vid eller i vattnet, i syfte att skildra en syntes mellan natur och människa. 1896 flyttade makarna Zorn hem till Sverige och Zorngården i Mora, som medförde ett ökat intresse för hembygden, vilket kom att speglas i hans kommande måleri. Av konstnärens scener från Moratrakten, dess allmoge och urgamla traditioner var "Midsommardansen", idag vid Nationalmuseum, den målning som Zorn själv värderade högst.
Läs mer