Anders Zorn, "Fredrik Martin"
Etsning, 1907, signerad med blyerts. P. 11,9 x 17,8 cm.
Ej examinerad ur ram.
Asplund 210, Hjert & Hjert 137.
Fredrik Robert Martin, född den 8 maj 1868 i Stockholm, död 1933, var en konstindustriell samlare, kännare särskilt av orientalisk konst och kultur, bror till Hugo Martin, kusin till Carl Roland Martin och sonsons son till Roland Martin
Martin, som blev filosofie doktor i Wien 1899, var e.o. amanuens vid Statens historiska museum 1890-1902 och dragoman vid svenska beskickningen i Konstantinopel 1904-08. Han bosatte sig sedan i Florens. Martin gjorde sig känd genom de intressanta och rika samlingar av orientalisk konstindustri, som han med insikt och djärvhet hopbragte under vidsträckta och långvariga resor (till Sibirien 1891-92, Europeiska Ryssland, Kaukasus och Centralasien 1894-95, Egypten, Mindre Asien och Turkiet 1895-96, Ryssland, Turkiet med flera länder med statsanslag 1898-1903 för uppsökande av svenska minnen, under de senare åren ständiga resor i Europa, Mindre Asien och Egypten).
Martins tidigare samlingar har delvis övergått till Nationalmuseum, Naturhistoriska riksmuseets etnografiska avdelning och enskilda samlare (professor Hjalmar Sjögren, direktör Carl Robert Lamm med flera). De var till sina betydligaste delar exponerade vid Stockholmsutställningen 1897 i en särskild paviljong. Martins sedermera gjorda samlingar, bland vilka märks sasanidiska metallkärl, egyptisk keramik från alla åldrar, värdefulla arabiska och persiska manuskript och miniatyrer (de äldsta från 700-800-talen), bokband, orientaliska äldre mattor och andra textilier, jordfunna kinesiska bronser, seldjukiska smycken, var till en del utställda vid den stora utställningen med islamisk konst i München 1910, för vilken Martin var kommissarie och till vilken han även, jämte Bürkel och professor Friedrich Sarre, uppgjort planen. Jämte Sarre utgav Martin 1912 ett ståtligt planschverk med text om utställningen, Meisterwerke muhammedanischer Kunst. Ett större arbete på engelska, Persian Miniatures Art, utkom även det 1912. Etnografiska museet i Stockholm förvaltar drygt 1700 föremål som Martin samlade in under sina resor.
Anders Zorn föddes i Mora 1860. Redan vid unga år förstod man att han hade konstnärliga anlag, 1875 reste han därav till Stockholm och började som elev vid dåvarande Slöjdskolan (nu Tekniska högskolan) i Stockholm och inom kort började han på Konstakademin. Från början tänkte han bli skulptör, men inom kort tog akvarellmåleriet över, det medium som skulle bli hans ända fram till 1887. På elevutställningen 1880 fick Zorn sitt genombrott med akvarellen "I sorg". Följande år vinner Zorn också internationellt rykte som porträttmålare. Hans akvarellmåleri når snart sin absoluta höjdpunkt, hans mest kända verk från perioden är Vårt dagliga bröd från 1886. Kort därefter övergår Zorn till oljemåleri, vilket sker med omedelbar framgång. Huvudsakligen vilade hans rykte på hans porträttkonst och han kom att avporträttera många storheter, till och med presidenter, exempelvis avporträtterades Theodore Roosevelt i en etsning. Just hans etsningar kom i hög grad att bidra till hans framgång. I slutet av 1880-talet började Zorn att arbeta i den genre som alltmer skulle komma att bli hans kännetecken, nakenhet i det fria. Vattnets rörelser och ljusets reflexer på vattenytan hade länge intresserat honom och nu komplicerades motivet genom att placera en modell vid eller i vattnet, i syfte att skildra en syntes mellan natur och människa. 1896 flyttade makarna Zorn hem till Sverige och Zorngården i Mora, som medförde ett ökat intresse för hembygden, vilket kom att speglas i hans kommande måleri. Av konstnärens scener från Moratrakten, dess allmoge och urgamla traditioner var "Midsommardansen", idag vid Nationalmuseum, den målning som Zorn själv värderade högst.
Läs mer