Primus Mortimer Pettersson

De fantasifulla världar som växte fram i Primus Mortimer Petterssons målningar var alldeles egna och tar med betraktaren på spännande resor, genom konstnärens förunderliga sinne.

Primus Mortimer Pettersson tillbringade nästan hela sitt liv på mentalsjukhuset på Frösön i Östersund. Här gavs han möjlighet att skapa och genom att ibland sälja en målning eller teckning för en struntsumma till vänner bland personalen kunde han fortsätta sitt skapande.

Till skillnad från de flesta andra konstnärer som levt sina liv på institutioner lyckades Primus att faktiskt ha en karriär som konstnär med utställningar i Stockholm samtidigt som han under långa perioder led av sina själsliga sjukdomar.

Det är välkänt att det finns en tydlig koppling mellan konstnärlig kreativitet och psykisk sjukdom. Genialitet och galenskap är ett uttryck som ofta används och häri döljer sig säkerligen många outforskade och spännande konstnärskap som kanske aldrig har givits möjligheten att blomstra. I Läkartidningen nr 49 2007 skrev docent Bengt Lagerkvist i artikeln ”Naiv koloristisk konst närd av ett svårförståeligt inre” om hur det gick till när Primus faktiskt gavs möjlighet att måla:

”En av vårdarna hette Henrik Walltin. En livslång vänskap, som fördjupades alltmer, växte fram mellan honom och Primus. Av en ren impuls tog Walltin en dag med sig färgkritor hemifrån och satte i handen på Primus. Det var så hans intensiva konstnärsbana började.”

För Primus inleddes livet under knapra förhållanden vilket drev honom till ett liv som sjöman. I unga år färdades han på de stora haven mellan kontinenterna och landsteg såväl på Söderhavsöar som i Kina, Ryssland, Sydamerika, Afrika och New York.

Han var således en vittberest man, men livet som eldare till sjöss var slitsamt och mången katastrofer bevittnades. Det hårda arbetet uthärdades ofta genom alkoholens bedövande dimma och detta satte djupa spår i sårbara själar.

Primus drabbades av ett sammanbrott 1923 i San Francisco och vistades en tid på mentalsjukhuset Stockton Hospital innan han sändes hem till Sverige och slutligen bereddes plats vid hospitalet i Östersund där han förblev under hela sitt fortsatta liv.

Han bedömdes som schizofren och kom under långa perioder att vara hårt drabbad av sina psykiska svårigheter. Detta var före psykofarmakans tid och sysselsättning blev en del av behandlingen, för Primus visade det sig att måleriet blev hans tillflykt och han skapade med sällan skådad frenesi bilder av fantasilandskap med anknytning till närmiljöns byggnader och natur i kombination med hans intryck som sjöman på de stora haven.

Primus benämns ofta som naivist i bemärkelsen självlärd konstnär som skapar opåverkad av utomstående intryck. Med en härlig idérikedom och uppdriven färgskala blir hans bilder koloristiska resor till fantasins världar.

Ofta finner vi i bildernas centrum en öppning eller ett hav som för oss ut mot det okända. Här blandas Primus erfarenheter som sjöman i världens alla hörn med hans inre resa och ständiga sökande vidare mot det okända, sällan finns här någon mänsklig närvaro. Exotiska landskap med palmer blandas med Frösö sjukhus byggnader och landskap, med söderhavsöar och båtar som ensamma seglar mot nya äventyr och upptäckter, som Bengt Lagerkvist inleder ovan nämnda artikel:

”En rymmare och sjöman, ständigt rastlös, med talsvårigheter, alkoholskador, höggradig amnesi, schizofreni och självlärd, gudabenådad målare.”