Toivo Santeri Salokivi (fram till 1900 Johansson) har kallats den finska konstens solsångare. Hans positiva inställning till livet återspeglades starkt i hans verk och färgvärld, vilket gjorde impressionismen till en naturlig konstriktning för honom. Den dominerande konstnärliga uttrycksformen i Finland under denna tid var expressionism och dess mörka, dova färgskalor. Den företräddes i huvudsak av den så kallade novembergruppen, ledd av Tyko Sallinen. Salokivi följde dock tydligt sin egen väg och betraktade sin omgivning på sitt eget sätt. Samtidigt respekterade han traditionerna och förblev trogen den klassiska konsten, som han hade studerat ingående under sina många utlandsresor.

Salokivi studerade på Åbo konstförenings teckningsskola från 1900 till 1904 under ledning av bland andra Victor Westerholm och Elias Muukka. Han visade sig vara en mycket brådmogen talang och blev redan 1903 inbjuden att delta i Åbo konstförenings 13:e årliga utställning med en porträttstudie. Vid den tiden var det mycket ovanligt att en nybörjare antogs till utställningen. Efter konstskolan studerade han vid Kungliga Konstakademien i München 1905–1906 och 1908–1909. Han studerade också vid olika akademier i Paris 1906, 1912, 1924 och 1925. Hans resor till Venedig 1911 och Rom 1914 var betydelsefulla för hans konstnärliga utveckling. Läs mer