Ur Björn Springfeldts utställningstext,
Tobias Törnqvist på ACNE Studios, mars 2007:

Det mesta som flyter ur spetsen på en penna är likgiltigt krafs, offer för konventioner och brist på precision.

Och så ställs man inför dessa teckningar, som gör att man påminns om att inget annat medium är intimare, att inget annat lika starkt och naket kan låta oss uppleva intelligens och känslighet – en så total närvaro, som teckningen.

Inför en teckning av Matisse eller Picasso är det underbart och häpnadsväckande, att se hur tveklöst pennan sätts an och hur långt den drivs över papperet innan den lyfts.

Tobias Törnqvist (f.1978) tecknar på ett helt annat sätt. Här är det som om en seismograf kopplats direkt till ett nervigt och febrigt intellekt med öppen kontakt mellan medvetandets alla nivåer.
Han krafsar och ristar och den stora form, som på avstånd fångade intresset, öppnar sig för en fantastisk resa, egentligen utan slut. Rum läggs till rum, landskap till landskap, figur till figur och med den hökblick han utrustats med och skärpan i hans udd, undrar jag om ens förstoringsglaset skulle kunna uppenbara alla händelser i bilderna.