100 år av smycken: från tidigt 1800- till tidigt 1900-tal
Alla smycken säljs på Helsinki Winter Sale, 27 november - 13 december.
1800-talet var en period av stora sociala och samhälleliga förändringar, men trots det var smyckena traditionella och tog ofta inspiration från tidigare tidsperioder så som antiken och renässansen. Första delen av 1800-talet influerades av georgianska och victorianska stilarnas ideal; stora smycken med bl.a. diamanter, ädelstenar och pärlor. Denna tids smycken var inspirerade av naturen och var beströdda med diamanter eller ädelstenar i olika färger för att återskapa smyckets förebild. Ett exempel på detta är diamantbroschen 1256601, vilken är typisk för sin tid med sin bukettform och naturalistiska utseende, som säkert använts som brosch men kanske även som hårornament. Även Roland Mellins brosch 1280324 är typisk för sin tid med motivet av rosor i pietra dura, en renässansteknik som återkom under 1800-talet. Ringarna under denna tid bestod ofta av en större central, ofta folierad, diamant flankerad av mindre, se 1211455, för att skapa effekten av en stor diamant.
Mot slutet av 1800-talet fick art nouveu och arts and crafts-rörelsen fotfäste inom smyckeskonsten och de stora, extravaganta och detaljrika smyckena fick ge vika för mindre lättare smycken där olika material kombinerades fritt. Små broscher användes dagtid på klänningen men till kvällen som prydnader i håret. Broscherna hade ofta formen av stjärnor, strålar och månskäror, se 1256600. Men även broscher i form av insekter var populära. Ringarna blev till formen mer lekfulla och var kring sekelskiftet ofta större och avlånga för att täcka en stor del av fingret, vilket återfinns i ring 1277609. Armbanden under denna tid var däremot enklare och var ofta dekorerade med diamanter eller graverade motiv, se 1269801 och 1263710, men innehöll ändå den tidsenliga whiplash-linjens form.
Halsbanden var stora men samtidigt lätta med böljande former och ädelstenar kombinerades ofta med bland annat emalj och/eller pärlor som i exempelvis halsband 1274711. Vanligt förekommande var även användningen av syntetiska stenar, vilket återfinns i brosch 1274408, då man under denna ti förespråkade användningen av oädla material.
Utöver art nouveua dominerades det tidiga 1900-talet även av edvardianska-/la belle époque-stilen där art nouveau-stilens fluiditet inspirerat sirliga diamantbeströdda smycken med traditionella former så som girlanger, buketter, rosetter och spets. Halsbanden bestod ofta av tunna kedjor med delikata hängen, vilket återfinns i diamanthalsbanden 1274616 och 1275265, men även halsband med pärlor i kombination med diamantbeströdda hängen eller spännen var vanliga. Ringarna under denna tid var lätta och delikata med bland annat rosett-, bukett- och girlangmotiv, se 1267483, och täckte ofta en stor del av fingret. Även armbanden och andra smycken innehöll samma sirlighet och var beströdda med diamanter.
Den romanticism och naturalism som dominerat inom smyckekonsten från 1700-talet till tidigt 1900-tal ersattes kring år 1920 av art déco-stilen som uppstod ur första världskrigets fotspår. De romantiska och blommiga motiven fick ge vika för en mer geometrisk stil inspirerad av den nya moderna världen och dess samhälleliga förändringar.
Smyckena säljs på Helsinki Winter Sale, 27 november - 13 december. För mer information, vänligen kontakta Frida Nyman: frida.nyman@bukowskis.com, +358 (0)50 407 9406.