Karin Mamma Andersson, just nu en av våra allra mest uppmärksammade samtida konstnär inom och utom landet, är född och uppväxt i Luleå. Hennes måleri har sedan flera år väckt beundran bl.a. i London, New York och på bland annat Venedigbiennalen år 2005. Hon fick första pris i Carnegie Art Award år 2006. En stor sammanfattande utställning, mitt i karriären, visades på Moderna Museet 2007. Utställningen gick efter Stockholm vidare till Helsingfors och London och därmed ökade och fördjupade intresset ytterligare för hennes måleri och bildvärld hos en större publik.
Karin Mamma Andersson har det norrländska ljuset och landskapet i blodet. Hennes särskilda färgskala och berättande stil fyller dukarna. Skickligt, med dova färger, behärskar hon ytan och får färgens tunna skikt att bära både energin, kraften och stämningarna.

Minnesbilder blandade med sagor och händelser möts i hennes bildvärld. Målningarna väcker nyfikenhet och öppnar ett vidare seende som leder till eftertanke. Med motiv från den egna barndomen och hennes egna barns uppväxt, blandas nya intryck från världen långt utanför.
Tillsammans med sina förebilder, inspirationskällor och lärare som Dick Bengtsson, Edvard Munch, Pierre Bonnard och Ernst Josephson, för att nämna några, arbetar hon vidare med färgen och ljuset som till slut ska fånga berättelsen och känslan.

I ”Rödluvan i målarens trädgård” har Karin Mamma Andersson målat en glänta i skogen eller trädgård med de återkommande björkarna ( ” De är så fantastiska, de är så grafiskt snygga i sin svart-vita mönstring, framför allt om de är oregelbundna.”)* I gläntan ser vi en liten flicka i folkdräkt och med röd luva som går bortåt in i skogen. Vi ser bara hennes ryggtavla men på högerarmen anar vi att hon strävar på. Bland träden blåser monster från barndomens skuggvärld upp sig. De reser sig och bildar mörka skuggor på marken mellan solfläckarna och gör vandringen osäker och kanske farlig. Men vid närmare blick ser vi att monstren liknar mjukisdjuren från barnets säng och det farliga bleknar hastigt bort. Vargen ser förnöjt och menande på oss som betraktar målningen. Han håller en liten nalle i famnen. Hur var det med det farliga? Kan konstnären trolla bort det? En elefant med hatt trumpetar i skyn.

Monica Nieckels