Evert Lundquist
"Kvinnorna vid brunnen"
Signed Evert Lundquist on verso. Executed in 1938. Canvas 116 x 104 cm.
Provenance
Director Gösta Wallentin.
Bukowskis Moderna (Svensk-Franska Konstauktioner), 1981, cat no 117.
Exhibitions
Moderna museet, Stockholm, "Evert Lundquist-utställningen", 7 September - 13 October, 1974, cat no 42.
Moderna museet, Stockholm, "Evert Lundquist", 16 January - 11 April 2010, cat no 42
Literature
Eugen Wretholm, "Evert Lundquist", 1977, reproduced on p 77.
Exhibition catalogue Moderna museet, Stockhom, "Evert Lundquist", reproduced on full page in colour, on p 76.
More information
Efter återkomsten från Paris 1932 tillbringade Evert Lundquist sommaren på Runmarö i Stockholms skärgård. Han beskriver hur han där återfick lusten att arbeta och formerna och måleriet blev tyngre. Nu infinner sig också hans lust att arbeta pastost och i stort format. Hans psykiska hälsa går upp och ner och samma klangbotten av motpoler står också att finna i hans konstnärliga alster, ibland är det lätt och svävande och ibland är det tungt och tätt. Dessa kontraster håller i sig under 1930-talet. Mot en bakgrund av klassiskt måleri och ett intresse för de stora mästarna var han redan som ung en särling i det svenska konstlivet. Han uppfattades ibland som omodern av sin samtid, han var egensinnig och ointresserad av trender – ändå upplevs han idag som starkt samtida, aktuellt och vibrerande i sin måleriska styrka. Moderna museets stora utställning tidigare i år visar vilket avtryck Lundquist har gjort i den svenska konsthistorien. Det är också svårt att nog understryka betydelsen Lundquist har haft för yngre generationers konstnärer.
”1938 återupptog jag med kraft mitt arbete, och dessa sommarmånader innebar för mig en avgörande period av personlig konstnärlig mognad. […] Jag förnam att en fast, monumentalt förenklad och arkitektoniskt sluten form och en syntetiserande färg utgjorde grundelementet i min konstnärliga inställning.” Så skriver Evert Lundquist i sina memoarer.
”Kvinnorna vid brunnen” är ett fint exempel på det som Lundquist beskriver i citatet ovan. De två kvinnorna har slagit sig ner vid brunnen och vilar huvudet i händerna. Kompositionen är sammanhållen och förenklad. Kvinnorna är tecknade med skarp kontrast mot den vibrerande röda marken och de utslätade ansiktena avslöjar inget om deras känslor. Tröttheten anar vi endast genom deras kroppsspråk. Denna högintressanta period i Lundquists målarliv visar på en tyngd och en kraftfull penselföring som senare nästan blivit synonymt med hans konstnärskap. I avskalade målningar, där koncentrationen drivits till sin spets och där enstaka föremål fångat konstnärens fokus, målar Lundquist vardagliga objekt eller scener fyllda med existentiell sprängkraft.