Hösten 1913 flyttade konstnärsparet Hjertén/Grünewald till en stor och rymlig ateljé med bostad, åtta trappor upp på Katarinavägen på Söder i Stockholm. Utsikten var hänförande över Stockholms ström och Stadsgårdskajens folkvimmel och myller av båtar och människor. Utsikten blev Sigrid och Isaacs främsta och mest älskade motiv under hela deras konstnärskap. Varje morgon hände något nytt, båtar flaggade från fjärran länder anlände, lastade av och gav sig iväg på nya uppdrag, hamnarbetarna avlöste varandra och ute på Stockholms ström var det en aldrig sinande ström av båttrafik. Vädret förändrades och gav därmed nya ljusscenarion. I samband med den Baltiska utställningen 1914 skrev en samtida recensent "Det är från sina ateljéer högt ovanför Stadsgården som dessa målare sitta och se snett på det vackra Stockholm. Snedteckningarna spela tydligen en stor roll i dessa målares dogmatik, de tjäna troligen ett stort konstnärligt syfte, men för övrigt synas mig dessa tavlor ha mycket stora förtjänster i färganslaget".
Sigrid Hjertén återvände på 1930-talet till motivsfären med utsikt över Stadsgården och lyftkranarna som fascinerade henne starkt. Särskilt de vyer som tillkom 1934 kännetecknas av kraftiga färger i gult och rött med en distinkt penselföring och en rörelseladdad komposition. "Lastångare i Stadsgården" intar en särställning genom sitt måleriska, upplösta måleri som lutar åt det impressionistiska. Den jugoslaviskt flaggade lastångarens svarta skrov i förgrunden kontrasterar skarpt mot allt det röda, diagonalerna skapar dynamik och motivets variation imponerar. Den stora röda lyftkranen i förgrunden sträcker sig högt över vattnet, upp i himlen och borta vid Skeppsbron trängs båtarna. Konstnärsvännen från Matisse-akademien Carl Palme betecknade målningarna från tiden runt 1934 såsom tillhöriga Hjerténs "fullödiga period", då hon hittat fram till något "eget". Med en bestämd och säker penselföring och en konsekvent undermålning preparerade Sigrid duken till en villig resonansbotten. Carl Palme pekade särskilt på stadsgårdsmotiven där hennes teknik att använda breda penseldrag och sedan applicera färgfläckar i olika kulör på större yta "skapade bländande och virilt mäktiga konstverk".