Ragnar Sandberg

Ragnar Sandberg är en av våra mest betydande konstnärer. Hans hyperkänsliga och virtuosa färgbehandling kan kanske ha gjort honom något av en otjänst. Det är lätt att försjunka i den fuktiga, fjäderlätta och smeksamma penselföringen och förbise honom som en av de mest rakryggade observatörerna och uttolkare av sin samtids största frågor.
Non-intervention är ett av Sandbergs mest skakande verk. Spanska inbördeskriget blev en väckarklocka och ett hundratal svenskar for ner för att bevittna eller kämpa med kommunisterna och anarkisterna mot den Franco-ledda militären. Ragnar Sandberg befann sig i Frankrike, inte i händelsernas centrum, men väl öppen och känslig för det chockartade våldet, kanske via bilder och rapportering i dagspress. Målningen är utförd samma år som Pablo Picassos Guernica, som med samma förtvivlade och ocensurerade frenesi skildrar det ofattbara. Jämförelsen med Picassos målning är intressant. Non-intervention är full av kontraster och motsägelser. Naket mot påklätt, kött mot stål, kalla mot varma färger. Ändå är det som om ondskan inte strålar ut från de attackerande soldaterna. De är visserligen påklädda och med riktade vapen, men framstår som lika mänskligt sårbara som det nakna offret – som dockor. Istället ser det ut som om Sandberg valt att förskjuta det onda, det som förgör, till något som ligger bortom. Bakgrundens exploderande röda stjärna splittrar människorna, sliter sönder kroppen och den sköra tillvaron. Den röda stjärnan kan också tolkas som ett kors, ett och samma för förövare och offer att bära. Det är enastående och kraftfullt gripande. Trots att kriget är fult, tragedin är ett faktum, pulserar målningen av liv. Människans livsvilja är starkare än allt. Non-intervention är helt enkelt ett av Sandbergs starkaste verk.
”Non-intervention” fanns med på den uppskattade vandringsutställningen "Ragnar Sandberg" som visades på Liljevalchs Konsthall i Stockholm, Göteborgs Konstmuseum och Norrköpings Konstmuseum 2003.