Alex Katz är en av USA:s mest välrespekterade och inflytelserika konstnärer. Han slog igenom på New Yorks konstscen under den pågående Abstrakta Expressionismen och före Popkonstens uppsving. Han målar uteslutande i figurativ stil och har under åren hållit fast vid sin unika vision, opåverkad av rådande trender och konststilar.

Alex Katz föddes 1927 i Brooklyn i New York men växte upp i St Albans, Queens, i en judisk familj. Modern, Sima, var skådespelerska med namnet ”Ella Marion”. Hon hade emigrerat 1921 till USA från Bialystok i dåtida Ryssland (dagens Polen). Fadern, Isaac Katz, hade även han emigrerat till USA, han kom ursprungligen från Lida i Polen. Modern lärde sonen språk och poesi medan fadern undervisade sonen i teckning. Tillsammans med sin yngre broder, Bernard, växte Alex upp i denna artistiska och smått bohemiska familj.

Som 16-åring kom den första sorgen när fadern avled. 18 år gammal tog han värvning i Marinen men lämnade den banan efter endast ett år. Han initierade sina konststudier på Cooper Union School of Art i New York mellan 1946-49. Därefter utbildade han sig på Skowhegan School of Painting and Sculpture i Maine under åren 1949-50. Det var på Skowhegan som en av hans lärare uppmanade honom att lära sig måla naturen ute i det fria, “en plein-air”, vilket blev av stor betydelse för hans framtida konstnärskap.

I början och i mitten av 1950-talet målade han små, intima målningar och debuterade med en separatutställning på Roko Gallery i New York 1954. Betoningen i hans målningar ligger i det två-dimensionella, vilket man kan se i de tidiga papperscollagen och de platta, fristående ”cut-out”-figurerna. Collagen eller ”Papiers découpés” är ofta utförda i liten skala och visar klar inspiration från Matisse. Motiven har en humoristisk charm och friskhet och föreställer framför allt badstränder och landskap. I de berömda ”cut-outs” avbildar han familj och vänner i olja på aluminiumplåt, målade på båda sidorna. Bland andra fick Alex Katz vänner, poeterna Frank O’Hara, John Ashbery, Kenneth Koch och James Schuyler, från ”the New York School”, vara modeller till sådana ”cut-outs”. Dessa poeters verk var en stor inspirationskälla för konstnären.

1962 började Alex Katz måla det som kom att bli utgångspunkten för hela hans framtida konstnärskap: iögonfallande, påträngande och monumentala porträtt-, figur-, blomster- och landskapsmålningar, vilka påminner om snapshots. Vid denna tid associerade man storskaliga dukar med det abstrakta måleriet, inte det figurativa. Men "The Red Smile" från 1963, med måtten 200 x 292 cm, är en häpnadsväckande frisk målning av hustrun Adas ansikte i halvprofil mot en knallröd bakgrund. Porträtten, individuella eller i grupp, utfördes ofta mot en monokrom bakgrund. Det som kännetecknar dessa porträtt är ofta saknaden av handling. Alex Katz fick därför utstå en del kritik i början av sin karriär, där vissa hävdade att hans måleri var platt och ointressant. Men de är så mycket mer! De är fulla av utsökta måleriska övergångar, ofta djärvt expressionistiska, emellanåt djupt intensiva.

Han porträtterar den fashionabla och intellektuella New York-societeten i till exempel "Cocktail Party" (1965), "Lawn Party" (1965) eller "Thursday Night #2" (1974), vilka är utförda i en stiliserad och klassisk stil. Han målar även New Yorks stadssilhuett i natt- och dagsljus i en nästan minimalistisk anda, ”Soho Morning II” (1987) och ”Wet Evening” (1987)

Men Alex Katz utför framför allt landskapsbilder, med eller utan figurer, från Maine, nära Lincolnville, där han köpt ett hus i början av 1950-talet. Det var på denna fridfulla plats han upptäckte ljuset, den klara luften, havet och sjöarna. Han avbildar i ofta idylliska sommarbilder det skimrande glittret i vågorna, en ensam fiskmås mot en klarblå himmel, familj och vänner på stranden i Round Hill, hustrun Ada i sommarbris eller sonen Vincent paddlande på Coleman Pond. Ada används ofta som modell och får nästintill ikonstatus. Konstnären målar inte längre ett porträtt utan en i hans ögon idealbild av ”the all-American girl”.

Konstnären har sedan 1980-talet rört sig allt mer i modevärlden där han låter toppmodeller sitta modell för honom. ”Jag har alltid varit intresserad av mode för att det är flyktigt!” säger han. 2009 målade han ett porträtt av New Yorks mest inflytelserika modepersonlighet, Anna Wintour, chefredaktör för amerikanska Vogue, i sin högst personliga stil.

Alex Katz har vid flera tillfällen hyllats för sitt konstnärskap. Bland annat erhöll han 2007 en ”Lifetime Achievement Award” av National Academy Museum i New York, han är dessutom hedersdoktor på Colgate University i New York och på Colby College i Maine.

En viktig del i Alex Katz konstnärskap är hans grafiska produktion. 1965 utförde han sitt första blad i den mogna stilen, ”Luna Park”. Därefter har han skapat grafiska bilder av flertalet av sina målningar.

1966 började Alex Katz skapa sina monumentala blomstermålningar - ett motiv han ägnade sig åt under endast ett par år. I dessa målningar sökte han att integrera rörelse. I de aktuella målningarna, "Poppy" och "Pink Petunia #2", utforskar han rörelsen som vinden skapar i blommornas kron- och blomblad genom att använda ljusets olika skiftningar.

Vallmon och den rosa petunian känns autentiskt levande, där betraktaren konfronteras av en påtaglig vitalitet. Blommorna på dessa storskaliga dukar har en mycket större närvaro och inverkan än många av Katz figurer, vilka ofta slits mellan yttre stabilitet och störande känslor.
Målningarna är utförda i en teknik där han använder en absorberande grund på duken, på vilken han placerar våt färg som snabbt tränger in och formar en sluten yta. Det så kallade ”wet-in-wet”.

Pierre Olbers Saint Bellies
Konsthistoriker