Många av de verk som vi idag förknippar med Öyvind Fahlström har en tredimensionell karaktär. Detta är verk ur hans senare produktion från 1960 och 70-talet, de tredimensionella detaljerna är antingen fastmonterade eller installerade så att de går att förflytta över bildytan.

Troligen var det kanske just därför som Fahlström ofta valde att arbeta på detta sätt. Han skapade konstverk som mer påminde om brädspel, vilka han laddade med en taktil känsla som triggade betraktaren. Tanken var att personen som stod inför bilden skulle känna ett habegär till att få gå fram och röra vid verket, göra om det, röra till eller ordna upp det kaos han kanske hade som intention att med just den bilden belysa.

Han blev genom sina bilder en historieskrivare, ofta handlade problemen om världens I- och U-landspolitik under 60- och 70-talet. Han vill med sina konstverk göra betraktaren uppmärksam på den missgynnsamma utveckling som skedde i u-länderna på grund av västvärldens uttömmande av fattigare länders naturtillgångar.