Gunnar Widholm, and unknown artist, signature Hj. A.

Det beryktade andra kammarvalet 1928 har gått till historien som ”kosackvalet”, en benämning som uppkom på grund av affischernas bildspråk och text. I tidningen Social-Demokraten måndagen den 17 september 1928 stod ”Kosackval” i rubriken på första sidan. I dag räknas de legendariska kosackaffischerna till de mest introuvabla affischerna under hela 1900-talet i den svenska affischkonsten. Fyra affischer signerade i trycket G W, Gunnar Widholm, affischkonstnär och känd illustratör till många pojkböcker och två affischer i trycket signerade Hj. A (okänd). Samtliga sex litografiska affischer utgavs i en begränsad upplaga och saknar partibetäckning samt utgivare, den anonyme utgivaren var Nationella ungdomsförbundet, högerns ungdomsförbund som också använde affischtexterna i sin valagitation. Affischerna utgavs även i en förminskad rastrerad edition i en mycket stor upplaga som bilaga i den borgerliga pressen. Kapten Paul Isberg stod som officiellt ansvarig för postdistribution av kosackaffischerna som tidningsbilaga och hävdade till postverket att affischerna var sanktionerad av Allmänna valmansförbundet, högern.
Socialdemokraten Artur Engberg skrev strax före valet en ursinnig artikel med anledning av affischerna. Debatten om kosackaffischerna laddade innehåll fortsatte i pressen och ansågs från socialdemokratiskt håll påverkat valutgången. Socialdemokraterna förlorade mandat medan kommunisterna gick fram tre mandat. De borgerliga vann valet och Arvid Lindman, högern bildade regering.
Kosackaffischerna är i svensk valhistoria ett oöverträffat exempel på en exceptionell stark bildpropaganda och bör ses i ett historiskt perspektiv. I agitationen mot arbetarpartierna fick bildspråket med kosacker symbolisera den djupt historiskt liggande rysskräcken kopplad med den då drygt tioåriga utvecklingen i Sovjet efter tsardömets störtande, där dock kosackerna funnits med på den vita sidan men det var inget som en affischkonstnär kände sig bunden till vid utformning utan kosackerna fick stå för det våldsamma, hotfulla och konfiskatoriska röveriet. En skildring utfört med ett våldsamt temperament i brinnande färger, en överhettad affischstil närmast påminnande om rysk eller mellaneuropisk krigspropaganda som aldrig tidigare skådats i Sverige.