HEDLINGERS REGENTLÄNGD, 58 medals,
varav 57 i silver och dedikationsmedaljen nr 56 i brons. För närmare beskrivningar se Hildebrand II sid 548-561 och Felder sid 123 (1734-1745). Komplett. Efter en titel- och förklaringsmedalj följer regentlängden, som börjar med Björn på Håga och slutar med Fredrik I och en dedikationsmedalj. Nummer 36, Christopher av Bayern finns med sammanpräglad frånsida till nr 41 och Svante Sture nr 41 med frånsida till nr 36. Medaljerna i silver väger ca 12 g/st och är av rent silver. Ett vackert schatull från 1866 som serien förvarats i ingår.
Extremely fine and rare.
Provenance
Överdirektör Erik Montell (1911-1999)
Som seriös samlare hade Erik Montell en klar inställning till sitt område: ”Till skillnad från de flesta myntsamlare anser jag att medaljen är eller vill vara ett konstverk medan myntet är ett omsättningsmedel”. Montells samlande omfattade tiden både före och efter 1700-talet men kom till största delen omfatta medaljer av J C Hedlinger och den samlingen blev en av de större uppbyggda under 1900-talet . Det är den delen som nu auktioneras ut. Samlingen ställdes ut på Historiska Museet i samband med Svenska Numismatiska Föreningens 100-årsjubileum 1973 där den vann första pris
Exhibitions
Historiska Museet, Svenska Numismatiska Föreningens 100-årsjubileum, 1973
More information
Regentlängden är slagen mellan 1734 och slutet av 1790-talet med en komplettering 1842 (nummer 9 Emund gammal). Serien tillkom på initiativ av C.R. Berch, som hemma hos Hedlinger hade sett en fransk regentserie och vi borde, säger Berch, också ha en sådan Historia Metallica, i synnerhet som den store konstnären förklarat, ”det han gärna wille taga ett dylikt wärk under händer…” Det framgår tydligt, att Berch författat frånsidornas inskriptioner. Förslaget granskades också av den åldrige Nils Keder och Eric Benzelius d y, samlare och biskop, var också tillfrågad.
Hedlinger gjorde utkast till samtliga men fram till sin pensionering 1745 hade han inte hunnit med alla. Färdiga var titel- och dedikationsmedaljerna och samtliga från Magnus Eriksson till Fredrik I. Lärjungen och efterträdaren D. Fehrman gjorde de flesta medeltidsregenterna och det som inte var klart när han 1764 drabbades av ett slaganfall graverades av sonen C.G. Fehrman. Nummer 4 (Björn Eriksson och Ring Olofsson) blev aldrig gjord och nummer 9 av L.P. Lundgren 1842.
Den schweiziskfödde Johann Carl Hedlinger (1691-1771) kom att bli kanske 1700-talets främste medaljkonstnär. Efter att ha lärt i hemlandet och en kort sejour i Paris kom Hedlinger 1718 till Sverige där han med vissa avbrott var verksam till 1746. Han skulle nu gravera myntstampar och undervisa elever. Medaljstampar skulle betalas extra. Trots att han var från ett annat land och troende katolik kom Hedlinger att åtnjuta kunglig gunst tack vare de magnifika porträtt av Fredrik I som prydde mynten och medaljer så som den i samlingen ingående Riddarhusets stora medalj. Frånsidan på denna är som en genremålning och ett utmärkt exempel på Hedlingers konstnärskap Han fick också inflytelserika svenska vänner som till exempel far och son Tessin, Carl Hårleman, Nicolaus Keder och Carl Reinhold Berch med flera över vilka Hedlinger gjorde utmärkta porträtt. Genom sitt stora internationella anseende kom Hedlinger under sina utlandsresor att utföra arbeten såväl för det danska hovet som porträtt av Fredrik I, påven Benedikt XIII och ryska kejsarinnan Anna.
Att en medaljgravör var en konstnär och ett mått på Hedlingers berömdhet och storhet som sådan är de höga, ja nästan astronomiska, arvoden som betalades för hans arbete. Betalningen för gravering av en medalj kunde vara 600 dukater vilket motsvarar mer än två kilo rent guld i dagens vikt.
Hedlinger arbetade ständigt och hade en lysande produktion. Efter internationella förebilder tog han initiativ till den svenska regentlängden som kom att fullbordas av hans efterträdare Daniel Fehrman och dennes son och som också finns representerad i samlingen.
Bukowskis ber att få tacka Ulf Nordlind för genomgång och katalogisering.