No connection to server
299
524619

Christer Strömholm

(Sweden, 1918-2002)
Estimate
25 000 - 30 000 SEK
2 220 - 2 660 EUR
2 340 - 2 810 USD
Hammer price
24 000 SEK
Covered by droit de suite

By law, the buyer will pay an artist fee for this work of art. This fee is 5% of the hammer price, or less. For more information about this law:

Sweden: BUS
Finland: Kuvasto

Purchasing info
Image rights

The artworks in this database are protected by copyright and may not be reproduced without the permission of the rights holders. The artworks are reproduced in this database with a license from Bildupphovsrätt.

For condition report contact specialist
Karin Aringer
Stockholm
Karin Aringer
Specialist Photographs and Contemporary Art
+46 (0)702 63 70 57
Christer Strömholm
(Sweden, 1918-2002)

"Marcel Duchamp", 1962

Signed CHR and with finger print on verso. Gelatin silver print, image 44 x 34,5 cm. Sheet 50 x 40,3 cm.

Saleroom notice

Acquired directly from the photographer in 1997.

Provenance

Acquired directly from the photographer in 1997.

Literature

Christer Strömholm, "Privata bilder", Exhibition catalogue Camera Obscura, 1978, reproduced page 20.
Anders Jonason och Christer Strömholm, "Christer Strömholm, Konsten att vara där", 1991, reproduced page 115.
Lourdes Peracaula, "Christer Strömholm", 2001, illustrated fullpage p. 109.
Strömholm & Strömholm, "Christer Strömholm 1918-2002, On verra bien", 2002, illustrated p. 71.
Joakim Strömholm (ed), "Post Scriptum Christer Strömholm", 2012, illustrated p. 165.

More information

Sommaren 1962 for fotografen Christer Strömholm och författaren Lasse Söderberg till Spanien för att göra en bok. Där träffade de flera av konsthistoriens största profiler, Dali, Tàpies och Duchamp. Resan, var tänkt att resultera i en bok om den sociala verkligheten i Francos Spanien men förläggaren drog sig ur. 51 år senare gav Söderberg ut ”Resa i svartvitt”, baserad på sin resedagbok.

Söndagen den 28 juli 2013 skrev Svenska Dagbladet om boken, här följer ett utdrag:
”Duchamp tog litet överraskande emot med bar överkropp och visade oss in i det luftiga vardagsrummet medan han blossade på en havanna och inte gjorde min av att vilja klä på sig. Vi förklarade vårt ärende. Han skyndade fram till soffbordet där det stod en cigarrlåda, öppnade locket och bjöd.
”Får det lov att vara?”
Vi avböjde och Duchamp sa:
”Själv röker jag minst åtta om dan.”
Jag hade inga intelligenta frågor att ställa, knappt några dumma heller. Det kändes pinsamt.
Duchamp uppfattade mig nog mest som assistent eller medföljande kamrat till fotografen, som för övrigt redan var i full färd med att ta sina bilder. Vad frågade man för övrigt en man som ingenting ville åstadkomma och ingenting tycka och som gjorde konst av att ingenting åstadkomma och ingenting tycka?
I den konsten var han den sanne virtuosen som alla museer ville se representerad i sina samlingar. Hos honom triumferade tanken över utförandet. Resultatet: det som André Breton kallade antimästerverk.

Dalí å sin sida har i sin självbiografi satt fingret på vad som var unikt hos denne man som ställde sig utanför politiken och religionen och aldrig skaffade familj, bil eller anställning. De hade kamperat en tid ihop. ”Duchamp är i ännu högre grad än jag själv en antihistorisk personlighet”, skrev Dalí. ”Under samvaron med oss fortsatte han att leva sitt underbart hermetiska och sysslolösa liv som verkade paradoxalt stimulerande på mitt eget arbete.” Paradoxalt stimulerande: se där hemligheten.”