Sven X:et Erixson

1929 fick Sven Erixson Esther Lindahls stipendium, vilket var första gången som han fick en officiell uppmuntran och han bestämde sig för att använda pengarna till att resa ut i Europa än en gång. I sina reseberättelser till stipendienämnden beskriver han sina strapatser och upplevelser. Resan började dramatiskt eftersom isen låg tjock till Tyskland och det tog 25 timmar att ta sig från Trelleborg till Sassnitz. Väl framme i Paris som han besökt tidigare upptäckte han konst av ryssen Soutine som var våldsam i sin färg och form, obehärskad och häftig. Mötet blev helt avgörande för hans eget måleri som förändrades och fick ett mer ”dramatisk” formspråk och en ny färgbehandling. När han sett sig mätt på konsten i Luxembourgmuseet drog han vidare till Spanien där han for till Sevilla, Granada, Madrid och sen över till ön Mallorca. ”Guldön”, som Mallorca kallades i turistreklam på den tiden, hade han besökt redan året innan, 1928 och även denna gång blev det en positiv upplevelse på många sätt. Återseendet fyller honom med "inspiration och ren och klar lycka" enligt honom själv. Han inspireras av ”det frimodiga folklivet, det frodiga landskapet och de vilda bergen”, men reflekterar också över vad som komma skall med orden: ”det är väl bara en tidsfråga när allt detta är borta. Turistströmmen väller fram, hotell på hotell byggs upp”. Med Soutine i färskt minne och den starka solglöden i Spanien kom hans penslar att dansa över duken och färggnistrande skildringar av landskapet, festprocessioner och skördescener kom till under denna positiva och lyckliga resa för X:et. I den sprakande målningen "Palmer och liljor" utförd 1929 på Mallorca har han skickligt fått fram sin starka karaktär genom att hålla sig till en levande rytm utan att överge naturskildringen. I rabatterna som kantar den solbrända gången exploderar de vita liljorna med röda och intensivt blå blommor, de kraftiga palmernas blad ger viss skugga både åt blomster och huset som skymtar. I Spanien kom Sven Erixson nära naturen och hans måleri blir ett med den prunkande floran. Samma manér återkommer senare i hans måleri av det norrländska landskapet i Sverige där han blir älvarnas skildrare med gnistrande forsvirvlar mellan mörka skogsklädda stränder.