Under sextiotalet förändrades det svenska samhället dramatiskt. Inte minst bidrog medias allt större plats i människors medvetande till en förändrad upplevelse av omvärlden. Under samma årtionde formades en grupp radikala och vänsterorienterade konstnärer. I gruppen fanns bland andra Lars Hillersberg, Ulf Rahmberg, Marie-Louise och Carl Johan De Geer samt Lena Svedberg. Svedberg var en särling och i hennes verk framträder klara kontraster mellan det goda och det onda. Hon gjorde täta framställningar fyllda med mörk satir och djup svärta. Svedberg kom i ung ålder in på konsthögskolan och bemöttes med stor respekt både av lärare och av studiekamrater. Hennes konst var uttryck för ett starkt politiskt och samhällskritiskt engagemang och en ilska över världens maktspel och orättvisor. Inspirationen fann hon i livet och i världen runt omkring henne, i tidningar, fotografier och på tv. Svedbergs bilder är tillsynes kaotiska men vid närmare iakttagelse överväldigas betraktaren av bildernas detaljrikedom och starka budskap.