”Ty att måla, det är främst att dikta och återge i färg. Spelar inte färgen förstarollen kan det visserligen vara konst men inte måleri.”

Få kunde som Ivan Ivarson måla blomsterprakt. När hans samtida sökte sig till tidens nya strömningar surrealism, saklighet och formexperiment utvecklade han sitt måleri med utgångspunkt i klassiska livsbejakande motiv – kvinnan, havet och blommorna. Ivan Ivarson älskade blommor. I blommorna såg han en självklar och enkel bild av livets skönhet och det är svårt att inte ryckas med i det passionerade färgspel som hans blomsterstilleben bjuder på.

Ivarsons måleri har ingen direkt like i den svenska 30-tals konsten, hans färgkonst för istället tankarna till utländska konstnärer som Marc Chagall och Emil Nolde i vars konst man finner samma färglyriska anda och liknande kärlek till blommor!