Eric Hallström debuterade1918 tillsammans med konstnärsvännen Gideon Börje på Ciacellis (italiensk futurist och konsthandlare bosatt i Sverige) Nya Konstgalleriet på Strandvägen 9 i Stockholm. Utställningens verk gick i naivismens tecken och konstkritikern August Brunius, som var en av få som tidigt var positiv till den avantgardistiska konsten under det tidiga 1900-talet, skrev i SvD om ”verklig naivitet som går fram ur en egen stämning” och om hur Hallströms och Börjes måleri knöt an ”både till ultramodern naivitet och svensk burlesk förenkling: drag av den målande tullnären Rousseau och likheter med Arosenius”.
Efter första världskrigets slut öppnades äntligen Sveriges gränser och många konstnärer reste ut i Europa för att insupa de nya konstnärliga vindarna. För Eric Hallström fanns inte den möjligheten av ekonomiska skäl men han var väl insatt i internationella konstscenen och influerades i sitt måleri av såväl Cézanne som Munch, Lothe och Léger.
Eric Hallström hade en speciell uppväxt med en dominerande fader som undervisade sina barn i hemmet. Detta skapade en väldigt isolerad tillvaro för Eric som resulterade i en mycket nära relation till sina syskon och sin mor medan förhållandet till fadern, som med åren utvecklade en psykisk sjukdom, var mycket ambivalent och komplicerad.
I sina målningar återkommer Eric Hallström ofta till barndomens oskyldiga tillvaro där leken dominerar. För det mesta målade han ur minnet, som ett slags levande fotoalbum där endast de lyckliga ögonblicken finns bevarade. ”Skridskobanan (från söder)” är utförd 1920 och Hallströms naivism drar vid den här tiden både åt den sena kubismens enhetliga färgfält och Den Nya sakligheten. De röda huskropparna bildar en varm, omfamnande bakgrund till barnens lek på skridskobanan men som så ofta i Hallströms målningar kring 1920-talet finns det också ett oroande stråk av mörker som tornar upp sig i bakgrunden.
Det sena 1910-talet och tidiga 1920-talet tillhör den mest eftersökta perioden i Eric Hallströms produktion med verk som ”På ön” (1917), ”En sommardag i Haga” (1919) och ”Vårdag i Humlegården” (1920), som samtliga hänger på muséer idag. ”Skridskobanan (från Söder)” är ett viktigt verk från dessa betydelsefulla år.