Tova Mozards konstnärskap omfattar både video och fotografi. Alltsedan hennes debututställning 2003, löper frågeställningen kring bildens förhållande till det berättande som en röd tråd genom hennes utställningar och verk. Vad är mest sant? Det iscensatta, fiktiva eller det dokumentära?

Både fotografi och film är starkt förknippade med vår tanke om vad som avbildar en så kallad ”verklighet” och det som vi tror är dokumentärt. Det fascinerar Mozard och genom att visa ett utsnitt av en helhet laddas hennes bilder med en ny innebörd.
Mozards arbeten handlar om att göra betraktaren uppmärksam på bildens möjligheter och de berättelser den rymmer – oavsett om det som beskrivs är en arrangerad verklighet eller inte. Det subjektiva och fiktiva blir viktiga medel för att tolka vad vi ser.

Genom sina filmer och fotografier ger Mozard oss tillträde till nöjesbranschens värld. Inspirationen kommer från filmens och teaterns konstruerade miljö med mytiska platser och laddade karaktärer.

Verkets titel ”Psycho” och igenkännandet av Bates motell och det olycksbådande, ödesdigra huset på höjden gör det omöjligt att som betraktare inte omedelbart tänka på Hitchcocks film ”Psycho” (1960) och vi väntar på att nästa ruta i filmens berättelse ska rullas upp. Skräcken, Norman Bates och hans utstuderade ondska och Janet Leighs fasansfulla öde, är etsat i vårt minne. Samtidigt visar bilden en del av den vardag som är berättelsens andra sida, när kameran och strålkastaren inte är på. Det är Hollywood och drömfabrikens baksida, en välkänd plats som präglas av en känsla av tomhet, ödslighet och frånvaro.

Den välkända inspelningsplatsen för filmen ”Psycho” finns fortfarande kvar på Universal Studios i Los Angeles.

Fotografiet ”Psycho” visades första gången 2003, på ALP galleri i Stockholm i en utställning med namnet ”Den obearbetade verkligheten erbjuder inte alltid ensam det sanna”.