I mitten av trettiotalet byggde Bror Hjorths far en rymlig ateljé åt sonen på den höga åsen vid Långsjön, vid Kambo gård där föräldrarna själva bodde. Bror Hjorth som var van vid mer liv och rörelse började efter några år längta därifrån och i början av fyrtiotalet flyttade han in till Uppsala, till det hem som sedermera blev konstnärsmuseet Bror Hjorths hus. Bror Hjorth fascinerades av det sensuella i mötet mellan kvinna och man och återvände mer än en gång till kärleksparet som motiv såväl i sitt måleri som i sina skulpturer.

Bror Hjorth fick i sin samtid en del kritik just för sina kärlekspar, vilket upprörde honom eftersom syftet med dem aldrig var att uppfattas som stötande. Tvärtom var det det romantiska och sensuella han velat återge. När prins Eugen, för att stödja konstnären, förvärvade en av Hjorths kärleksgrupper tystnade kritiken förstås men Bror Hjorth själv kände sig sårad över missuppfattningarna och undvek under en lång tid därefter att avbilda scener ur kärlekslivet.