I denna målning ser vi en spenslig ung man, vars bredbenta ställning liknar den som Nils Dardel själv intar i akvarellen Min dotter från 1923. I viss mån påminner bilden även om Ynglingen och flickan från 1919, där den manliga figuren intar en liknande kroppshållning. Liksom i de fallen kan vi troligtvis även här utgå ifrån att målningen på något sätt handlar om konstnären själv. I övrigt är de tre bilderna helt väsensskilda. Här finns varken verklig eller illusorisk idyll, som i de båda andra. Istället härskar en mörk och mystisk underton som både gäckar och skrämmer en smula. Dramatiken förstärks av det flammande röda partiet i mitten, vilket tycks öppna sig som ett avgrundshål bakom ynglingen – kanske är det rentav porten till helvetet vi ser. Men det mest iögonenfallande inslaget i målningen är nog ändå värjan som genomborrar ynglingens kropp strax ovanför naveln. Med ett outgrundligt ansiktsuttryck och en lika underfundig gest pekar han på det guldglänsande fästet. Endast ena handen är behandskad, vilket osökt leder till associationen ”handsken är kastad”. Kanske handlar målningen om en utmaning till duell, där huvudpersonen, trots att striden redan tycks vara avgjord till hans nackdel, ändå avgår med någon sorts seger. Är det Dandyns triumf eller, liksom i den ikoniska Den döende dandyn, hans farväl till ett tidigare liv som skildras?

Dandy med svärd är inte daterad men av signaturen att döma är den sannolikt utförd i Frankrike. Bland motiven från Senlis 1913 finns exempel på att Dardel redan då emellanåt signerade sina verk med en förfranskad version av sitt namn, Nils de Dardel, vilket också är fallet här. I början av det påföljande decenniet återkom han då och då till den signaturen, bland annat i Drömmar och fantasier (1922) och Villa Balestrino (1923). I Drömmar och fantasier förekommer också en man som genomborras av en värja. Möjligen finns en koppling mellan de två verken som kan placera Dandy med svärd i ungefär samma tid och kontext. Mannen på vår målning är, liksom konstnären brukade vara, elegant klädd i en välskräddad, jackettliknande kostym med smala byxor, väst och plommonstop. Klädseln känner vi igen från flera fotografier av Dardel, bland annat ett från omkring 1910, där han poserar i en interiör, kokett vinkande mot fotografen. På ett annat foto taget några år senare står han tillsammans med målarkollegan Leander Engström i en skogsdunge. Fotografiet har kommenterats av Ingemar Lindahl som ett exempel på tidens differentierade klädmode, som tydligt utvisade vilken socialgrupp bäraren tillhörde. Engström bär den typiska konstnärsutstyrseln med ”bredbrättad rembrandthatt”, vid rock och kravatt, medan Dardels klädval identifierar honom som medlem av den övre borgarklassen snarare än som konstnär (Lindahl, Visit hos excentrisk herre, Stockholm 1980, s 28). Det faktum att målningens yngling duellerat med värja och inte med pistol tycks dessutom poängtera att han till och med är av adlig börd. I sin ungdom (under Uppsalatiden) ägnade sig Dardel själv en del åt fäktning.

Dandy med svärd finns inte omnämnd eller avbildad i konstlitteraturen. Den förefaller inte ha varit utställd före 2014 och hittills har den heller inte fått någon konstvetenskaplig uttolkning. Att dra långtgående slutsatser kring det självbiografiska i konstnärers verk är ofta vanskligt (enligt Thora Dardel har det i hennes makes fall ibland fått rent löjeväckande följder) men en målning som denna inbjuder oundvikligen till både fantasier och funderingar kring konstnärens levnadsöde.