I samband med att målningen "Polkadot" visades i utställningen på Körsbärsgårdens Konsthall sommaren 2013 skrev Marita Jonsson följande text om Bjergers målningar:

"Hösten 2008 visades en exceptionell utställning på Konstakademin i Paris. Qui est-tu? Vem är du? var det uppfordrande namnet. Bland antika skulpturer och porträtt av bland andra Rembrandt van Rijn visades verk av Louise Bourgeois, Anish Kapoor och Marina Abramovic och nutida porträtt av Roman Opalka och en för mig okänd konstnär, Anna Bjerger.

Långt senare insåg jag att hon var svensk. Och bodde någonstans i Småland.

Anna Bjerger (född 1973) utbildade sig på konstakademien i London, fångades upp av gallerister runt om i Europa. Idag är hon representerat på prestigefyllda museer för nutida konst och hos samlare (Jodå även på Moderna Museet i Stockholm)

Porträttet som jag såg i Paris, en kvinna i mörker med klar belysning på axeln och en bit av håret kunde inte lämna mig. Det slutade med att jag sökte upp henne i ateljén utanför Älmhult och vi bestämde att hon när hon hade möjlighet skulle ställa ut hos oss på Körsbärsgården.

Anna målar med flödande oljefärg på aluminiumplåt. Färgen rinner, droppar, avsätter tydliga penselspår. Penselföringen tyder på att hon målar snabbt och tveklöst.

Motiven är hämtade från dagstidningar och magasin; fotografier utan anspråk på konstnärlighet, frysta ögonblick av stillhet, ensamhet, vardagssituationer, semester.

”Jag samlar på reseskildringar, fotomanualer och faktaböcker….

Ofta är det genremotiv med en omedveten och avvikande prägel som fångar min uppmärksamhet. Med hjälp av måleriet utforskar jag fotots egenskaper, det är i mötet som verket blir till.”

Anna Bjerger brukar nämnas i sammanhang där fotografiska förlagor och drömlikt naturmåleri står i fokus men gick samtidigt vidare i utforskandet av fotoförlagornas berättelser ryckta ur sina sammanhang. Hon är kvar i sina förebilder och inspirationskällor men i sitt måleri åsidosätter hon fotots entydliga kausalitet. I stället penslar bilderna fram färger och stämningslägen som minner om nordiskt måleri när det är som allra bäst; den New Yorkbaserade kritikern Christian Viveros-Fauné liknar hennes måleri vid Edvard Munchs stämningar av ensamhet, oförmåga att möta medmänniskor, ångest,. De platta obegripliga reportagebilderna från resemagasin lyfter i måleriet fram ödslighet och isolering som då och då för tankarna till Hopper och 50-tal.

Anna Bjergers motivval skildrar både vår isolering och kontaktlöshet i samtiden. Och hur vi i Norden söker oss till naturen. Skrämmande, grön, frodig. Likgiltig inför människans behov. Ibland upp och nedvänd, där sjöns spegling är den verkliga världen. "