Den aktuella målningen blev till efter Olsons giftermål med konstnären Solveig Sten-Nilsson 1929. Parets bröllopsresa gick genom Spanien och fortsatte till Valldemosa på Mallorca. Olson försöker i sina verk från den här perioden få fram en känsla av ändlöshet: "Jag kallar det själv ett problem med fjärde dimensionen då min bild - förstorad - av åskådaren faktiskt fordrar ett visst tidsmonument för att ögat skall kunna överblicka tvenne skarpt accentuerade former. Det roar mig att laborera med nya uttryckssätt - att uppdela bildytan nästan oharmoniskt, såsom t.ex. att upplägga formerna i ett system av varandra tangerande spetsar - eller att arbeta med vitt skilda objekt, fragmentartat och transparent skärande varandra". (Utdrag ur brev från Erik till Egon Östlund den 4/3 1929).

Hemresan går genom Toledo och Madrid innan paret i början av april åter är i Paris. Resan får stor betydelse för Olson som upplever en nytändning och ett friare förhållningssätt till det egna uttrycket.