Våren 1937 reste Ragnar Sandberg tillsammans med hustrun Elsa till Provence, där de besökte Marseille och badorten Saint-Elme par Tamaris nära Toulon. Vistelsen i Frankrike ledde på sikt till att Sandberg konst fick en mer avklarnad form. Nils Rydel beskriver i sin bok ”Ivarson Sandberg Göransson Schiöler” (1986) hur konstnären började föra in grått och svart i sina bilder medan krigets skuggor hopades över Europa.

I göteborgska stadsbilder byggde Sandberg sin svartgrå scenografi med sikte på helheten, i vilken han satte in noggrant valda detaljer. Andra höjdpunkter kring 1940 blev hans målningar med arbetarkaféer, lätt burleska måltidsbilder och variationer på temat figur omsvärmad av måsar.
Under somrarna på 40-talet sökte han sig till Hanhals i Halland där det tidigare funnits en konstnärskoloni. Hans landskapsskildringar utförda i utpräglat breddformat, präglas ömsom av harmoni och ömsom av de gråsvarta inslagen som återkommer i måleriet som orosmoln på en sommarhimmel. Sommaren 1942 tillbringar dock konstnären i Rönnäng på södra Tjörn. Måleriet får en fridfull lantligt ton som om han flydde från tankarna om kriget i Europa in i den lugna trygga skärgårdsmiljön.