Modernismens framväxt och betydelse blev en uppenbarelse för de svenska konstnärer som kom till Paris i början av 1910-talet. När Dardel anlände till staden blev han starkt påverkad av kubismen och pointillismen. Åren 1912-14 utgör en period som brukar kallas Senlis-perioden i Dardels måleri. Till denna lantliga idyll norr om Paris sökte han sig för att komma bort från storstadens larm. I staden uppehöll sig även andra konstnärer som Gustaf Hellström och Einar Jolin vilka tillsammans med Dardel kom att skapa en liten konstnärskoloni. Under denna period kom måleriet att ta sig nya former och röra sig bort ifrån kubismen och fauvismen mot en mer postimpressionistisk expressionism. Den pointillistiska fläcktekniken blir dock det som främst fascinerar Dardel och ligger till grund för de idag så berömda konstverken från 1913 respektive 1914: Begravning i Senlis (tidigare i Rolf de Marés samling) och Änkedrottning Sofias begravning (tidigare i regissör Hasse Ekmans samling). Den typiska Dardelska stilen med en typ av elegant naivism och realism har ännu inte gjort intåg i produktionen.
Det väsentliga blev nu att uttrycka sina känslor inför hela tillvaron istället för ögonblickets sinnesstämning som tidigare. Denna riktning är tydlig i det aktuella katalognumret som är utförd i en mer sagobetonad stil med pointillistiska och expressionistiska drag. Till Hildesborg, i Härslövs socken i Skåne, reste gärna Nils Dardel tillsammans med sin gode vän konstsamlaren och balettmecenaten Rolf de Maré, som han också hade ett förhållande med. De Maré var barnbarn till Wilhelmina och Walter von Hallwyl, vilka förvärvat slottet 1908 som sommarbostad. Hildesborg erbjöd en avkopplande miljö, där trivdes Dardel, vilade sig, umgicks med vänner och målade. En rad berömda konstverk tillkom där, bland annat "Réception" från salongen där Rolf tillsammans med sina vänner poserar elegant mot en bakgrund av heta färger, likt en orientalisk sagomatta (Moderna Museet, Stockholm).
”I loggian på Hildesborg” sitter Rolf de Maré bakåtlutad och njuter av tillvaron. De Maré var under 1910-talet bosatt i Paris där han ledde Svenska baletten och Théàtre des Champs Elysées. Målningen uppvisar samma lovsång till färgerna och den inspirerande miljön som Dardel upplevde vid sina besök. På typiskt Dardelskt manér blandas dröm, fantasi och verklighet i ett sprakande färgspel.