Efter en resa till Frankrike i slutet av 1930-talet återvände Ragnar Sandberg till Göteborg fylld av beundran för Pierre Bonnards poetiska måleri och sensuella färger. Sandberg började skildra staden och dess invånare och målade motiv från caféer och ölhallar, hamnen och gatuscener. Staden var för honom ett mysterium och inget fick lämnas åt slumpen. Han använde sin fantasi och skildrade det sjudande livet i ett poetiskt ljus, precis som han lärt av Bonnard. Den uppsluppna koloriten dämpades av jordfärger och sotiga skuggor, färgen är utspädd som akvarell och på den laserade duken tecknade han med en nästan torr pensel.
I Sandbergs tidiga måleri på 1930-talet var människor relativt sällsynta besökare. Men i Göteborgsmotiven från det sena 30-talet och det tidiga 40-talet, är de som en del i bilden, de dyker upp ur vimlet och försvinner igen, anonyma. I den aktuella kompositionen ”Tidningsläsaren” målar Sandberg upp en caféscen där det inte är själva ätandet som står i fokus utan människor som läser tidningen. Ett flertal män står och sitter runt de runda kaféborden och är helt uppslukade av tidningarna som med ett fåtal undantag skymmer deras ansikten och bara låter benen sticker fram. De blå-violetta tonerna som tidningarna är avbildade i tas upp igen av vattenkannorna på borden och kontrasteras mot bakgrunden, helt hållen i grått, och den gula taklampan.
Sandberg har även utfört en mindre målning daterad 1939 med titeln ”Tidningsläsaren" vilket gör det troligt att även den aktuella kompositionen skulle vara utförd samma år.