På 1930-talet försämras Sigrid Hjerténs hälsa och hon var ofta inlagd under längre perioder. Vid den här tiden förändras även hennes måleri, intensiteten tilltar och hon blir ett medium för färgernas krafter. 1932-34 var en produktiv period och hon målade med stort driv. Två år efter att Signe Henschens porträtt målades fick hon äntligen den upprättelse hon förtjänade när nära 500 av hennes verk, däribland detta porträtt, ställdes ut på en stor retrospektiv på Konstakademien i Stockholm 1936. En utställning som uppskattades av både kritikerna och publiken.
Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald umgicks med flera medlemmar ur familjen Thiel. Signe Henschens far var den kända mecenaten och konstsamlaren Ernest Thiel. Hon har även, på uppdrag av fadern, porträtterats av bl.a. Carl Larsson 1896 och Axel Törneman 1924. Bägge dessa målningar ingår i samlingarna på Thielska Galleriet.
Signe Henschen (1885-1969) var 49 år när hon satt modell för Hjertén. Vi får anta att hennes liv vid den här tiden fortfarande präglas av den stora skandal som de så kallade von Sydowska morden innebar. Den 7 mars 1932 mördades Hjalmar von Sydow, Signes morfar, i sitt hem på Norr Mälarstrand i Stockholm, och med honom familjens kokerska och husa. Sköt gjorde Hjalmars egen son, Signes morbror, som sedan flydde till Uppsala och där sköt sin hustru och sig själv. Mordet har beskrivits i Helena Henschens bok ”I skuggan av ett brott” (2004). Helena Henschen, som var Signes sondotter, har även berättat om sin mormors levnadsöde i boken ”Hon älskade” från 2008, titeln är tagen från Signes gravsten.