"Allt finns i målningen" (Lennart Jirlow april 2016)
"Men det stämmer ju! Precis så där ser det ut," börjar Karl Haskel att berätta om i en dokumentärfilm som Sveriges Television gjorde under några sommarveckor på 1970-talet. "Efter bara några dagars kringelekrokiga expeditioner i det kuperade landskapet slog det oss alla i filmteamet att Lennart Jirlows målningar faktiskt ofta var en sorts arbetsplatsrepotage! Hans skildringar av vinbönder, trädgårdsarbetare, bagare, slaktare, restauranganställda och konstnärer innehöll inga förskönande tillägg, och de visade en påtaglig noggrannhet med modellernas olika yrkesanknytna detaljer. Vi förstod så småningom att konstnären inte hade någon ambition att uppnå fotografisk likhet i tavlorna, utan att det var ett utslag av hans eget intresse och nyfikenhet inför de olika miljöerna och människorna som fanns där. Och kaféerna och restaurangerna sen! Där satt ju alla de figurer som Lennart Jirlow placerat i sina målningar.""Men blommorna då, säger nån. Det är väl en överdrift i alla fall. -Inte alls, för om det är någonstans som det verkligen dräller av blommor, i ordets rätta bemärkelse, så är det just i de här delarna av södra Frankrike, utmed medelhavskusten." "Lennart Jirlows noggrannhet när det gäller människors arbetsplatser och arbetsredskap har en motsvarighet i hans landskapsmåleri. Hur drömlika och overkliga hans vänligt inbjudande provencalska hus ibland kan tyckas vara, så finns det ofta högst konkreta förlagor i det arkitektoniska. Det kan gälla allt från hela husfasader till sådana oansenliga detaljer som dörrhandtag, gångjärn, gardiner, blomlådor eller balkongräcken. Jirlow betraktar sin omvärld inte bara med kärleksfulla ögon och en generös pensel, utan också med lupp eller teaterkikare, när så behövs."(Ur Karl Haskel, "Lennart Jirlow -målaren -motiven" 1991)