Agnes Cleve har här skildrat en historisk interiör från konstskolan Valand i Göteborg och samtidigt porträtterat Ivar Arosenius och sina konstnärskollegor under en modellstudie, utförd i Carl Wilhelmsons stil och anda.
Agnes Cleve har under de senaste decennierna fått ett namn som en av de mest betydande svenska modernisterna under 1900-talet. Från att tidigare ha varit aningen bortglömd fick hon på 1980-talet en renässans då många av våra kvinnliga konstnärer uppmärksammades. Intresset för hennes måleri har sedan dess bara ökat med utställningar och litteratur.
Hennes konstnärliga karriär blev lång och hennes sätt att måla förändrade sitt uttryck flera gånger under årens lopp, men ändå ser man alltid att det är Agnes Cleve som har målat. Det personliga uttrycket som brukar vara utmärkande för stora konstnärskap finns där och är igenkännbart.
Om hennes tidiga konstnärliga år vet vi däremot mindre. Men vi vet att Cleve studerade på Valand eller Göteborg Musei Rit- och Målarskola som det hette då, under åren 1897-1912 i olika perioder, för den då redan etablerade konstnären Carl Wilhelmson (1866-1928) som var lärare där 1897-1910.
Det här var en Sveriges främsta målarskolor vid tiden och utbildningen var känd för att vara radikal och var även öppen för kvinnor.
Vi vet också att Agnes Cleve och Carl Wilhelmson, som båda var gifta på var sitt håll, under den här tiden inledde en romans, med ett dramatiskt slut.
Från den här tiden finns bara ett fåtal målningar kvar och bevarade. Det här är en av dem och den enda kända som är så tidig. Annelie Tuveros skriver i biografin ”Agnes Cleve - svensk modernist i världen”: ”Ett fåtal målningar från de första åren finns bevarade och de har tydlig inspiration av läraren Wilhelmsons färghantering och teknik.”
Så är fallet med den här målningen. Vi ser hur Wilhelmsons mosaikartade sätt att bygga upp en målning går igen, men även hans teknik att med parallella penseldrag med närliggande färger skapa liv, rörelse och atmosfär. Wilhelmson hade varit i Paris under många år och var väl bekant med både impressionismen och pointillismen.
Kjell Hjern berättar i sin bok om Valands konstskola och om Wilhelmsons undervisning där att han i sin undervisning lärde ut ett pointilllistiskt undermålningsstadium. När han själv utförde sin målning ”Tre målarinnor” från Valand 1902, bad de avmålade damerna honom att stanna där, i det stadiet. Men han vågade inte riktigt ännu. Några år senare hade han utvecklat det till sin egen stil.
Konsthistoriskt är det här en unik målning i många avseenden.

Men målningen är också intressant för att den är ett unikt tidsdokument från en ateljémiljö på Valand från 1900-talets början. Det mesta talar för att målningen är från cirka 1902-1904. Fyra konstnärer avbildar en kvinnlig modell. En av dem skyms helt av modellen och man ser bara benen på honom. Men en av konstnärerna, mannen till vänster i bild, är en av våra mest folkkära konstnärer, satirikern, Ivar Arosenius (1878-1909). Några experter har föreslagit att mannen till höger på bilden skulle kunna vara en idealiserad bild av Carl Wilhelmson. Mannen till vänster skulle kunna vara en ung Carl Kylberg.
När romansen mellan Agnes Cleve eller Agnes Lindesjö som hon då hette och Carl Wilhelmson tar sitt slut börjar Cleve även successivt att stilmässigt lämna Wilhelmson i sitt måleri.
När det inledande steget togs fullt ut till en romans mellan Agnes Cleve och Wilhelmson vet man inte, men troligen 1907. 1909 blir det känt bland anhöriga. Det sägs att båda lovat varandra att avsluta sina äktenskap. 1909 reser Agnes till Paris för att ”tänka” och 1910 kommer hon tillbaka till Göteborg och har bestämts sig för att skiljas.
Av bevarade brev från Carl Wilhelmson framgår att han led svåra kval över saken, men han väljer att inte skilja sig och förklarar för sin hustru att relationen med Agnes är helt över. Han tar familjen och flyttar till Stockholm 1910 där han fått en ny tjänst. Agnes Cleve gifter senare om sig med Jon-And och de beger sig till Paris och hennes konstnärskap tar en ny riktning.
Det är känt att Wilhelmson inte bara beundrade Cleve som person utan även hennes måleri. I Stockholms posthus finns en stor panoramamålning av Carl Wilhelmson från 1907. I förgrunden på målningen står en dam och håller en liten flicka i handen. Det är Agnes med dottern Barbro.
Den här målningen bär en sterbhustämpel på baksidan och det betyder att Agnes Cleve har behållit den i sin ägo hela livet och den har sannolikt haft en speciell och stor betydelse för henne.