Evert Lundquist växte upp i en borgerlig, traditionell miljö i Stockholm. Redan i tidig skolålder intresserade han sig för teckning men i övrigt var hans betyg undermåliga i de flesta ämnen. Han stöttades dock av sina föräldrar och efter ett års studier på internatskola i Dresden kunde han ta sin realexamen som privatist med goda betyg 1923. 20 år gammal började han studera på Carl Wilhelmsons målarskola på Odengatan, där han trivdes mycket bra. Därefter följde en längre vistelse i Frankrike, först i Sydfrankrike och sedan i Paris, där han skrev in sig på Académie Julian, samma skola som hans lärare Carl Wilhelmson studerat vid under 1890-talet. När han kom hem 1925 sökte han till Konstakademien och kom in. Även här hade han under en period Carl Wilhelmson som lärare. Wilhelmson var också en av de få som trodde på Lundquist som konstnär. Debuten skedde 1934 på Konstnärshuset i Stockholm. Då hade han börjat söka sig fram till ett nytt uttryckssätt, med pastost pålagd färg och monumentala former, något som senare skulle komma att bli hans signum. Själv upplevde han sig som en outsider i svenskt konstliv vid den här tiden. Matisse-elevernas dominans var bruten och gruppen kring Färg och Form hade fått ökat inflytande. Han kände sig inte hemma i något av lägren.

Efter att ha sett Albin Amelins utställning på Svensk-Franska Konstgalleriet 1932 väcktes Evert Lundquists förkärlek för pastos färgmassa. Efter en kort vistelse i Paris 1933 tillkommer den stora och välkända målningen ”Jardin du Luxembourg” som visar honom vägen vidare på måleriets väg. Ett uppslitande kärleksförhållande får honom ur balans under några år då han skapar pastost. Hans psykiska hälsa går upp och ner och samma klangbotten av motpoler står också att finna i hans konstnärliga alster, ibland är det lätt och svävande och ibland är det tungt och tätt. Dessa kontraster håller i sig fram till slutet på 1930-talet då han går in i en period där formerna och måleriet blir ännu tyngre.

Det är svårt att nog understryka betydelsen Lundquist har haft för yngre generationers konstnärer.