Knut Lundström var en verklig pionjär inom det nonfigurativa svenska måleriet på 1920-talet. Hans tidiga banbrytande verk är dock mycket sällsynta på auktionsmarknaden. Under sin levnad fick han tyvärr inte något större genomslag för sina idéer förutom hos sina konstnärsvänner och bland de mest visionära samlarna men på senare år har han givits allt större betydelse i den svenska konsthistorien. I bekantskapskretsen fanns flera välkända namn såsom Rolf de Maré, Eric Grate och Otto G Carlsund.

Efter studier vid Carl Wilhelmssons målarskola 1912-15 reste Knut Lundström år 1919 till Paris där han levde fram till 1933. Han studerade ett år för André Lothe och började experimentera med nonfigurativa färgplan och plangeometriska kompositioner där han utgick ifrån musik och upplevelsen av den. Färgplanen skulle konkretisera en ton och flera färgplan ett ackord. Detta utvecklade han under andra halvan av 1920-talet till mer fria linjeformationer med expressiva färger, vilka skulle ge uttryck för upplevelsen av musiksatser eller hela verk. Förvandlingen från ljud- till synupplevelse i auktionens plangeometriska verk är elegant och färgskalan är mustigt dov.

Från 1921 och framåt gav Lundström sina verk titlar med referens till olika musikstycken och tonskalor. Målningarna från tidigt 1920-tal omges av viss mystik eftersom flera av de verk som ställdes ut på debuten i Paris försvann spårlöst. Under tiden i Paris kom Lundström genom Carlsund i kontakt med konstnärer som Fernand Léger och Piet Mondrian som också var inriktade mot en geometrisk bildvärld. Även svenske Gösta Adrian Nilsson (GAN) fanns i Paris vid den här tiden. Han började dock inte producera geometriskt abstrakta verk förrän senare, vid 1920-talets slut. Lundström var med och grundade gruppen Les Artistes Musicalistes vars mål var att med sin konst förklara relationen mellan färg och ton. Les Artistes Musicalistes ställde bland annat ut på Galerie de la Renaissance i Paris 1933. Lundström formulerade ett manifest där han beskrev sin uppfattning om hur toner är färger och färger är toner. Målningarnas linjer, former och plan uttrycker tempo, teman och rytmer.

Lundström själv ställde även ut på de viktiga utställningarna Höstsalongen och Indépendentsalongen samt på den omtalade Exposition de l’Art Abstrait 1924 i Paris men även på Galerie L’Etoile 1926 och på Stockholmsutställningen 1930. Hans sista utställning med kompositioner ägde rum i London 1935. Efter detta år gick han helt över till figurativt måleri.