“I experience more intensely the nature in which I am immersed by the shapes I rediscover than the world in which I live” (quoted in R. Maillard, Maurice Estève. Polychrome, Ides et Calendes, 2001, p. 57).

Maurice Estève föddes i franska Culan 1904. År 1913 flyttade han med sina föräldrar till Paris, där han snart påbörjade sin konstnärliga bana. Under sina besök på Louvren på 1920-talet imponerades Estève speciellt av äldre mästare som Jean Fouquet och Paolo Uccello men även av modernismens pionjärer som exempelvis Paul Cèzanne, Fernand Legér och Georges Braque. Estève är främst att betrakta som autodidakt och deltog bara i den fria undervisningen på Acadèmie Colarossi 1924.

Estéve arbetade i en varm och klangfull kolorit. Från 1947 slutade han att skildra allt som hade ett direkt samband med verklighetens former och motiv och hans kompositioner flöt samman till ett mönster med en helt egen rytm, klarhet och renhet. Under 1950-talet framstod Estéve som en av företrädarna för den franska grenen av "tachismen"(beteckning på det lyriska abstrakta fläckmåleriet som framförallt Georges Mathieu använde), som skildrade färger och former med ett närmast poetiskt uttryck. I auktionens "Le Guetteur" (Betraktaren) från 1951 har Estéve precis frångått sitt tidigare föreställande måleri med avbildning av verkliga ting. Han målade utan att ett förutbestämt motiv och fyllde duken med egenuppfunna former. "Le Guetteur" rymmer en mängd färger, var och en mer levande än den andra - opalinblått, rött, gult, grönt och lila i kontrast mot de mörkare partierna.

Arild Wahlström var norsk industrialist och verkställande direktör och sedermera ordförande för Sande Tresliperi A/S och Sande Paper Mill A/S. Wahlström hade vid sidan om affärer och idrott ett stort intresse för konst och konstsamlande, vilket han delade med sin hustru Aasta. I hemmet på Holmenkollen byggde paret upp en omfattande samling med stora norska och internationella verk. Wahlström reste mycket och kombinerade gärna sina resor med besök hos gallerister och konstnärer. Han utvecklade nära relationer till ett flertal konstnärer och träffade Poliakoff, Henry Moore, Soulanges, Manessier, Singier och många fler. Tre gånger var han inbjuden att besöka Picasso i södra Frankrike med galleristen Kahnweiler men varje gång kom affärer emellan vilket var en stor besvikelse. Wahlströms stora intresse för Picassos grafik hade väckts efter kriget, vid en affärsresa till Paris 1946. På en liten sidogata hade paret Wahlström upptäckt en bild av ett kvinnohuvud i en konsthandel. ”Det var så vackert – vi blev bägge tagna av det med en gång. Det var något extraordinärt”. Händelsen ledde till ett intensivt samlande och resulterade i en av världens största privata samlingar av Picasso-grafik med över 1000 grafiska blad. 1982 donerade Arild Wahlström nästan 500 av dessa blad, bl.a. hela Vollard-sviten till Nationalgalleriet i Oslo.