På sajten omkonst.com recenserade Leif Mattsson utställningen "I Want To Live Close To You" på Fotografiska, Stockholm, 6/5 - 14/6 2011.

"Orden flimrar som glappande lysrör: prismakubism, Lyonel Feininger, futurism, Umberto Boccioni, Matrix, dataspel, Robert Delaunay, apokalyps, framtidseufori.
Jacob Felländer startar associationskedjor som har mer att göra med appropieringen än med de geografiska förlagorna. New York, Los Angeles, Hong Kong, Bombay, Dubai, Stockholm och Paris blixtrar förbi som om de spottats ut av LSD-drogade ljusorglar. Det är fascinerande och frustrerande, hallucinatoriskt och ögonskönt.

Genom att manipulera den analoga kamerans frammatningsmekanism kan dubbelexponeringar skapas och styras. Det är vad Jacob Felländer gjort. Motivfragment bildar mer eller mindre överlappande informationsskikt längs med hela filmrullen. När sedan det långa negativet kopieras till papper skapas vidsträckta panoramabilder där de olika storstäderna kombinerats till drömlika neolandskap, ljusuppbrutna som i en målning av ovannämnda Lyonel Feininger.

Eftersom exponeringarna på ett och samma filmnegativ skett på geografiskt skilda platser blir resultatet naturligtvis globalt färgat. Det urbana landskapet interfolieras till en megastad av gigantiska proportioner, fylld av (förhållandevis) likasinnade människor. Att påvisa denna relativa samsyn har vad jag förstår också varit en del av projektets syfte - att förmedla ett slags transhumant perspektiv på mänsklighetens levnadssituation.

Men det är här, i den konceptuella förklaringen, som utställningen till viss del banaliseras, anser jag. Det allmänmänskligt syftande har liten täckning i bilderna och står på intet sätt i nivå med verkens konstnärliga komplexitet. Snarare är det den dystopiska magin, den paradoxalt nog vackra kataklysm som det urbana landskapet tycks ha genomgått, som fascinerar och förbryllar."

Citat 2011-05-11 Leif Mattsson