I början av 1924 anlände Erik Olson och kusinen Waldemar Lorentzon till Paris. De kom att tillhöra den allra första elevkretsen vid det som var kontinentens modernaste konstskola, Fernand Légers Académie Moderne i Montparnasse. Léger arbetade med kontrasterande element i klara färger, skuggmodellerade volymer mot plana ytor där detaljer i den moderna stadsbilden ibland sammanfogades som delar i ett maskineri. Med de mest banala ting lärde man att bygga en stark bild på kontrasterande former och färger. Den förste elev de lär känna är Otto G. Carlsund. Det var han som behärskade franska, översatte och tog dem med ut i det virvlande livet i Montparnasse.
Ett besök i Piet Mondrians ateljé gör stort intryck på Erik. Han förundras över att inte endast hans målningar var rätvinkliga, varje föremål och redskap i ateljén låg i perfekta räta vinklar, och själv stod konstnären också med ena armen i rät vinkel. Det var efter besöket hos Mondrian som Erik gjorde sina första neoplastiska experiment.
I juni 1927 beskriver Erik i ett brev till GAN från Paris hur han och Carlsund arbetar med att förstora upp skisser av Léger till stora dukar i olja. ”Tavlornas huvudsakliga element är enbart kvadratiska eller övervägande rektangulära historier i oerhört starka kulörer, cinnober och klart blått som accenter och svart och vitt med mindre grå ytor”. I ett brev till Egon Östlund skriver Erik i augusti 1927 ”Mitt kompositionssätt har blivit allt strängare matematiskt”. Auktionens målning är utförd 1930 och uppbyggd av plangeometriska former med den klarröda kvadraten och den vita rektangeln som accent mot de dovare färgerna och den svarta fonden.